Sam Mendes debutfilm American Beauty blev en enorm succé och belönades med fem oscarsstatyetter. Han anses även ha gjutit nytt liv i Bondfilmen med hyllade ”Skyfall” och ”Spectre”, han har även prisats för krigsskildringen ”1917”. Dessutom har han blivit adlad och är numera riddare.
Att få ”Visionary award” på Stockholm filmfestival gör honom ändå på gott humör.
– Ja, jag älskar det, säger han med samma skratt som han levererar på frågan om adliga titeln som han tycker är trevlig men genant.
– Det är ens fåfänga, ens ego som får sitt. Jag tror att det jag älskar är att man börjar se på allt det man gjort i film och teater, och det är betryggande.
Utspelas på 80-talet
Nya Empire of Light utspelar sig i ett avdankat biopalats i Margate på den sydengelska kusten. Det är tidigt 80-tal, miljöerna nedgångna och band som The Specials spelas på stereoapparaten.
Det traditionella samhället är på väg att stöpas om av Margret Thatcher och på gatorna trakasserar skinheads och National Front barnen till den första generationens invandrare från det brittiska samväldet. Det är också den tid när Sam Mendes sjäv var tonåring.
– 80-talets politik var väldigt splittrande. När jag ser tillbaka så är det fortfarande den sämsta Tory-regeringen som vi haft. Hög arbetslöshet, rasistiska attacker, en fruktansvärd rasistisk politik som fördes fram. Och ändå – det var samtidigt en tid av stor kreativitet och motstånd bland dem som gjorde musik och film.
Bygger på familjehistoria
Sam Mendes har skrivit manuset till Empire of Light och det är en personlig film som bygger på hans egen familjehistoria.
– Jag växte upp med min mamma, mina föräldrar var skilda. Min mamma led av psykisk sjukdom och jag växte upp med det, och det var ett faktum som definierade mitt tidiga liv. Och huvudkaraktären som spelas av Olivia Colman är väldigt lik min mamma och jag ville utforska den resan i mental sjukdom, heroismen i att kämpa mot att bli dragen ned i mörkret. Men jag ville inte ha ett barn med i filmen, för då riktas sympatin mot barnet. Det är självbiografiskt men ändå inte. Jag är inte med i filmen. Så det är inte en sjävbiografi. Jag är där som kameran.
Se intervjun med Sam Mendes i klippet ovan.