– Han har en väldigt instrumentell syn på vad det fria ordet innebär. Pressfriheten är delvis beroende på att han är känslig för kritik, att det är väldigt känsliga skeenden där man inte vill att någon står i vägen för att AKP rullar fram sin makt, säger statsvetaren och Turkietkännaren Ekim Caglar.

Recep Tayyip Erdogan har stängt ner tidningar, journalister som har grävt fram oegentligheter har anklagats för hjälpa terrorister och reportrar som har kritiserat honom har fått sparken.

Låg pressfrihet

På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex hamnade Turkiet i år på plats 151 av 180 listade länder.

”Det finns ingen skillnad mellan en terrorist som bär ett vapen i sin hand och dem som exploaterar sina titlar och positioner, genom att sätta allt i terroristens förfogande så att de kan nå sina mål. Han kan vara en akademiker, lagstiftare, författare, journalist eller chef på en ideell förening. Det förändrar inte faktumet att den här personen är en terrorist”, sa Recep Tayyip Erdogan den 14 mars i år, dagens efter terrordådet i Ankara.

– Han har försökt bredda terroristdefinitionen så att den ska innefatta även personer som gör terrorn möjlig, säger Ekim Caglar.

Paradoxal situation

Efter den misslyckade statskuppen i fredags har tongångarna mot medier låtit lite annorlunda. Under den pågående statskuppen lät han sig intervjuas via videosamtal på en smartmobil för att nå ut med sitt budskap om att kuppmakarna inte skulle lyckas störta honom.

– Det är den här paradoxala situationen till exempel att man ofta stänger ner olika sociala medie-kanaler, men att han själv gör ett uttalande via Facetime. Så det är hela tiden den här dubbelheten, att kunna acceptera olika typer av plattformar, olika typer av kanaler för yttrandefrihet så länge han själv tjänar på det.