– Stödet för det fria ordet har inte varit lika tydligt som jag önskat att det skulle vara, som jag faktiskt trodde att det skulle bli. Det dröjde inte länge innan våra diskussioner slutade handla om yttrandefrihet för att istället börja handla om ”yttrandefrihet, men...”, konstaterar Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser.
– Jag hade hoppat att vi skulle kommit längre. Och jag hade också hoppats att alla världsledare som manifesterade i Paris också skulle ta med sig något hem, men det visade sig vara ett spel för gallerierna. Det var mysigt att träffa sina kolleger för att sedan åka hem och fortsätta fängsla journalister, säger han och lägger till:
– Det är ytterst oroväckande.
Dubbla attacker
Den 7 januari tog sig två beväpnade bröder in på den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion och dödade 12 personer. Två dygn senare dödades de efter ett gisslandrama.
I samband med attacken mot tidningen pågick också ett gisslandrama vid en judisk butik i en förort till Paris. Gärningsmannen dödade en polis i samband med attentatet.
Gemensam uppmaning
Redan en dag efter dåden vädjade organisationen Reportrar utan gränser till mediehus att publicera satirteckningar från Charlie Hebdo.
Uppmaningen byggde på ett gemensamt beslut som organisationens olika avdelningar fattade efter ett samtal strax efter attacken.
Hur tycker du att svenska medier svarade på er uppmaning?
– Vi hade hoppats på att fler skulle hörsamma det här, men så här i efterhand kan man konstatera att det viktigaste för oss inte var att alla skulle publicera bilderna dagen efter, men att alla skulle diskutera frågan.
Jonathan Lundqvist säger att han är nöjd med just den biten: att uppmaningen ledde till diskussioner.
– Men tittar vi på outputen så hade vi förstås hoppats på att fler skulle svarat mot den lite snabbare, just för att det inte skulle bli så att de färre antalet tidningar skulle bli måltavlor, att man inte kan gömma sig i skogen så att säga.
Säkerhetspådrag
Framför porten på det lilla hotellet i Visby där Jonathan Lundqvist debatterar yttrandefrihetens gränser med chefredaktörer från bland annat Expressen och Nerikes Allehanda står det poliser. Och på hotellets baksida, ner mot fontänen i Almedalen, cirkulerar det också ett flertal säkerhetsvakter.
Som en inledning för debatten visar Jonathan Lundqvist upp ett flertal bilder från Charlie Hebdo, en publikation som har en lång tradition av att vara en nagel i ögat på såväl franska politiker som religiösa grupper. Han konstaterar samtidigt att inramningen inte är helt olik den som gällde i Köpenhamn när ett seminarium om yttrandefrihet attackerades; den gången med dödlig utgång.
Tänker du på säkerhetsaspekten i samband med framträdanden som det idag?
– Jag försöker att inte göra det, men det är klart att jag gör det. Anledningen till att jag inte vill tänka på det, är att jag anser att vi redan förlorat om jag gör det. I samma ögonblick som jag väljer bort en bild eller inte gör ett seminarium är kampen redan över.
Vad har attentatet betytt på lite längre sikt?
– Det har gått ett halvår nu, men vi riskerar att det blir ett steg tillbaka iställer för framåt.