Citybanan är Sveriges dyraste infrastrukturprojekt genom tiderna. Men har skattebetalarna fått valuta för sina miljarder på de nya stationerna? Kulturnyheternas konstkritiker Dennis Dahlqvist har varit på plats – 40 meter ned i under marken.
– En stor besvikelse är tyvärr ljusverket av David Svensson, säger Dennis Dahlqvist om verket ”Life Line” som är inspirerat av konstnärens sons hjärtfrekvens under förlossningen.
– Pulskurvor passar perfekt till ett sjukhus, vilket jag konstaterade redan i vintras när vi recenserade Svenssons verk på Nya Karolinska i Stockholm. Men att använda samma idé här känns bara slött och nonchalant, fortsätter han.
Felplacerad brandpost
Men tillskillnad från David Svenssons verk funkar Astrid Sylwans bidrag ”Skies” betydligt bättre, tycker Dennis Dahlqvist.
– Sylwan har skapat en fondvägg med festliga teaterridåer som förvandlar perrongen till en slags scen där olika människoöden kan passera i revy. Men tyvärr förstör en utplacerad brandpost delar av den illusionen. Ett slarvfel av trafikverket och SL.
– Men ännu pampigare är Karin Lindhs ”Pendlarkatedral”. Det är en slags hyllning till alla stockholmare som under en livstid spenderar ett helt år av pendling.
Som tur är har ”Pendlarkatedralen” en dokumenterat uppiggande effekt, menar Dennis Dahlqvist. I markplanet sitter nämligen en spegel som reflekterar solljuset till konstgjorda strålar i kristall.
”Måste ha en genomtänkt idé”
Konstnärens hänsyn till sammanhanget är extra viktigt när det gäller offentlig konst. Det här särskilt eftersom konsten är platsspecifik.
– Offentlig konst på den här nivån är ingen lekstuga. Här duger det inte med gammal skåpmat eller ytliga dekorationer. Man måste ha en genomtänkt idé som sedan ska kommuniceras visuellt till en miljonpublik som inte vet någonting om konst.
– Det är ett riktigt svettigt jobb, men som bara hälften av konstnärerna klarat av ordentligt, säger Dennis Dahlqvist. Men en hel del av problemet finns uppenbarligen hos beställaren, som med brandposten mitt i verket.