Årets Nobelpristagare i litteratur blev mer överraskad än vanligt, då Svenska Akademien inte lyckats nå Annie Ernaux i förväg detta år. Den franska författaren nåddes av beskedet samtidigt som resten av världen:
– Jag blev väldigt förvånad. Det är en stor ära och ett stort ansvar, säger Annie Ernaux när Kulturnyheterna når henne på telefon i Frankrike.
– Det är ett stort ansvar, att vittna med träffsäkerhet och rättvisa i förhållande till världen, inte nödvändigtvis bara genom mitt författarskap.
Annie Ernaux säger också att hon ännu inte hunnit berätta för sina barn, barnbarn eller sin förläggare att hon tilldelats priset, men hon tackar Sverige och Akademien.
– Jag kommer självklart till Stockholm och jag kommer att hålla ett tal, som sig bör.
Annie Ernaux publicerade sin första bok, självbiografin ”Tomma skåp” 1974, och har utkommit med flera verk på svenska. Hon har skrivit ytterligare två självbiografier och kom ut med sin första skönlitterära kortroman ”Min far” 1983.
I Sverige är hon kanske främst känd för kärleksromanen ”Sinnenas tid” från 1992 och ”Skammen” från 1996, skriver Vi läser. I den självbiografiska ”En flickas memoarer” från 2016 beskriver Ernaux till dramatiska händelser från sin ungdom.
”Moder till en autofiktiv våg”
Kulturnyheternas kritiker Ulrika Milles tycker att det är ett bra val av Akademien.
- Jätteroligt tycker jag, hon är en förmoder till den autofiktiva våg som sköljt över oss. Hon själv skulle bli väldigt upprörd om man skulle säga att hon skriver autofiktion, det gör hon inte, hon skriver självbiografiskt. Hon är noga med att fiktionen inte får komma in. Ett väldigt intressant val.
Hon får medhåll av litteraturkritikern Ingrid Elam.
– Hon problematiserar hela tiden minnet och jaget och ser sig själv utifrån hela tiden. Hon är etnolog på ett sätt, i den meningen som hon själv säger, hon beskriver sin uppväxt genom att hela tiden gå fram och tillbaka och ifrågasätta, säger hon.
Senaste romanen kom 2020
Ernauxs senaste bok som översatts till svenska – ”Åren” – publicerades 2020 och handlar om tiden mellan 1941 och 2006 och behandlar författarens uppväxt, yrkesliv och skilsmässa.
Författaren föddes 1940 i franska Lillebonne och bor i Paris.
”För det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”, lyder Svenska Akademiens motivering till Nobelpriset.
Här kan du läsa hur kultursverige reagerar på valet av Nobelpristagare.
2000-talets pristagare och motivering
2021 Abdulrazak Gurnah, Storbritannien (född i Zanzibar)
”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.
2020 Louise Glück, USA
”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”.
2019 Peter Handke, Österrike
”för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet”
2018 Olga Tokarczuk, Polen
”för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform”
2017 Kazuo Ishiguro, Storbritannien (född i Japan)
”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”
2016 Bob Dylan, USA
”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”
2015 Svetlana Aleksijevitj, Belarus
”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”
2014 Patrick Modiano, Frankrike
”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”
2013 Alice Munro, Kanada
”den samtida novellkonstens mästare”
2012 Mo Yan, Kina
”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”
2011 Tomas Tranströmer, Sverige
”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”
2010 Mario Vargas Llosa, Peru
”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”
2009 Herta Müller, Tyskland (född i Rumänien)
”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike
”uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”
2007 Doris Lessing, Storbritannien
”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”
2006 Orhan Pamuk, Turkiet
”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”
2005 Harold Pinter, Storbritannien
”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”
2004 Elfriede Jelinek, Österrike
”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”
2003 J.M. Coetzee, Sydafrika
”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”
2002 Imre Kertész, Ungern
”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”
2001 V.S. Naipaul, Storbritannien (född på Trinidad)
”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”
2000 Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina)
”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.
Källa: Svenska Akademien.