Mellan två- och trehundra Twin Peaks-fantaster kommer varje år till de sömniga småstäderna North Bend, Fall City och till trakterna omkring Snoqualmie. Douglasgranarna och de höga bergen är där. Liksom The Double R Diner, The Road House och The Great Northern Hotel.

Själv har jag aldrig besökt festivalen, men som inbiten Twin Peaks-entusiast besökte många av inspelningsplatserna för några år sedan.

The Road House, där Julee Cruise ljuvligt sjöng om näktergalen, heter så även i verkligheten. Och även om The Double R egentligen heter Twedes Café och The Great Northerns riktiga namn är The Salish Lodge and Spa så är det en märklig och mäktig känsla att vara på plats.

En stor del av handlingen i Twin Peaks är ju just mystiken kring naturen. Skogen och bergens hemligheter.

Dånet från vattenfallet Snoqualmie Falls är öronbedövande och mjukt på samma gång. Vilka andar som gömmer sig i vattenångan som lägger sig över träden vet bara David Lynch och Mark Frost.

Att det ligger mindre än en halvtimme från Seattle med bil kan man inte tro, men närheten till storstan glömmer man bort när man är på plats.

I år hålls den 25:e Twin Peaks-festivalen och för första gången någonsin äger den rum när Twin Peaks också går på tv (eller valfri skärm). Biljetterna, som på grund av den nya säsongen i år sålde slut på nolltid, ger besökaren möjlighet att bussas runt till de redan nämnda ställena, och även till platser som Ronettes bro, den lokala polisstationen – som i dag är ett rallygymnasium! – och platsen för den klassiska Twin Peaks-skylten.

LÄS MER: Twin Peaks-ensemblen tar form

Men mest känd är festivalen för att arrangörerna varje år lockar dit skådespelare från serien, och de gör ingen hemlighet av att de är stolta över det. Det här är ingen vanlig meet and greet med en kändis, skriver de på sin webbsida:

”Tänk dig att äta en bit körsbärspaj och dricka en kopp damn fine coffee med din favoritskådis från Twin Peaks – det har du kunnat göra här sedan 1993”.

– Det stämmer, intygar Malmöbon Ingvar Hallström som besökt festivalen de senaste tre åren.

Hans största idol är Julee Cruise, som sjunger i flera av låtarna på Angelo Badalamentis suggestiva Twin Peaks-soundtrack. Och förstås i serien på The Road House.

– Och efter att jag var på festivalen den första gången så skickade hon en vänförfrågan till mig på Facebook. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när jag såg serien första gången, säger Ingvar Hallström till Kulturnyheterna.

Han berättar att han träffat flera av skådespelarna i Twin Peaks de gånger han varit där. Både på den traditionsenliga middagen och på den lika traditionsenliga picknicken dagen efter.

– Och på picknicken frågar ingen om autografer eller så, där minglar alla med alla.

Och listan på gästande stjärnor är lång. Förutom Julee Cruise minns han ett samtal han hade med Charlotte Stewart, som spelar Betty Briggs, Bobbys mamma, i serien.

– Hon är gammal vän med David Lynch och var med i hans första långfilm ”Eraserhead”. Vi pratade om massor av saker men jag kommer särskilt ihåg att jag frågade henne om hur alla besynnerligheter i serien såg ut i manuset. Om det var inskrivet eller om det improviserades fram.

– Hon svarade ’lite både och’ och berättade att hon haft förslag om ändringar eller tillägg som David Lynch sen tagit med. Det är kul tycker jag för det säger en del om Lynch och hans sätt att jobba. Att han är öppen för förändringar.

Och det är han, det finns det fler exempel på. I den gyllene Twin Peaks-dvdboxen som kom 2007 berättar David Lynch i extramaterialet att mördaren, Bob, inte fanns med från början. Skådespelaren Frank Silva jobbade med scenografin under pilotavsnittet och hans spegelbild råkade komma med i en tagning. Lynch gillade det så mycket att han skrev in honom i serien. Resten är, som det heter, historia.

LÄS MER: Vad vet vi egentligen om Twin Peaks

Den gyllene boxen innehåller också en dokumentär om Twin Peaks-festivalen. När Ingvar Hallström såg den kände han att han var tvungen att åka.

– Jag såg ju serien som 16-åring när den kom 1990. Och den gjorde nånting med mig. Fick mig att tänka ’får man göra så här? Kan man göra så här?’ Twin Peaks frigjorde mig i min egen kreativitet, säger Ingvar Hallström.

Det tog ett tag. Men 2014 bar det av. Och av bara farten åkte han dit 2015 och 2016 också.

– Det var aldrig tänkt så, men man dras tillbaka på något sätt. Det är ju en ganska liten festival. Två-trehundra biljetter bara. Och hälften av dem kommer varje år, så man lär känna en massa människor. Det blir som att åka och träffa gamla kompisar.

Flera amerikanska vänner han lärt känna på festivalen är så betagna av Twin Peaks, att de faktiskt brutit upp och flyttat dit. Precis som agent Cooper säger att han vill göra i pilotavsnittet.

– Douglasgranarna har den effekten på folk.

Att kalla Twin Peaks en populär tv-serie är förstås en underdrift. När David Lynch på hösten 2014 kryptiskt twittrade att dear friends… It’s happening again och hashtagade med #damngoodcoffee blev gensvaret enormt. Sen skrevs det spaltmeter efter spaltmeter om hur den nya säsongen skulle bli, när den skulle bli klar och vilka som skulle vara med. Och nu är serien i full gång.

Det tolfte avsnittet av arton kommer att visas på söndagskvällen när årets Twin Peaks-festival avrundas. Åsikterna spretar. Några är helt sålda, andra mer skeptiska. På Dagens Nyheters kultursida har till exempel Johan Hilton och Greta Thurfjell debatterat friskt. Ingvar Hallström hör till det positiva lägret.

– Jag hade inga förväntningar alls på hur det skulle bli, jag visste ändå att Lynch skulle vända upp och ner på dem, vilka de än var. Och jag älskar den nya säsongen.

LÄS MER: Recension: Nya Twin Peaks: Om möjligt ännu mer vrickad