Stämningen var laddad på Théatre des Champs-Èlysèes i Paris 1913. Det var urpremiär för Stravinskijs ”Våroffer” med Ryska baletten.
Musiken var ny – utan varken melodier eller snälla ackord.
Dansen var ny – ingen tåspets, dansarna hade hela foten i golvet. Dessutom pekade tårna inåt, som i kramp.
Publiken visste inte vad den skulle tro. Vad var detta? Någon sorts primitiv rysk ritual?
Snart slut utbröt tumult i salongen. En tumult som bland annat gestaltats på vita duken i filmen ”Riot at the Rite” från 2005.
I kulissen stod koreografen Waclaw Nizynski och skrek till dansarna. Musiken hördes nämligen inte, för allt vrål och buande från publiken. Till slut fick polis tillkallas till teatern och skandalen var ett faktum.
Och efter premiären satte kompositören Igor Stravinskij på sig skygglappar och skyllde hela floppen på koreografen.
Men det var inte slutet. Några år senare hade trenden svängt. Våroffer ses idag som modernismens genombrott och har satts upp i massor av versioner, av bland andra Mats Ek, Martha Graham och Pina Bausch.
Fiaskot har idag blivit en av musikhistoriens största succéer.