Våren 2006 kraschar en av världens dyraste sportbilar under en vansinnesfärd på 340 km/h utanför Los Angeles i USA.
Den knallröda Ferrari Enzon – värderad till 10 miljoner kronor – kolliderar med en lyktstolpe och klyvs på mitten, medan motor, däck och karossdelar sprids över motorvägen som granatsplitter.
Bredvid det rykande vraket hittar polisen en berusad svensk affärsman, som fram tills nyligen varit direktör på ett av världens mest hajpade spelföretag. Han har mirakulöst klarat sig oskadd, och menar att en mystisk man vid namn Dietrich kraschat svenskens bil och sedan flytt platsen.
Det finns tre problem med hans berättelse: ”Dietrich” existerar inte, Ferrarin kommer visa sig vara stulen, och mannen vid vägkanten är inte bara affärsman – utan ledare för den ökända Uppsalamaffian.
Det här är slutet på sagan om Gizmondo, den främsta finansiella härdsmältan i spelhistorien.
Uppstickaren gör succé
För att förstå vad som hänt här får vi backa bandet till Londons tidiga 2000-tal.
En karismatisk entreprenör från Uppsala har precis flyttat hit med drömmen om att lansera en bärbar spelkonsol som ska konkurrera ut Nintendos marknadsledande Gameboy.
Med karisma och oslagbar entusiasm lyckas han på kort tid bli den nya fixstjärnan i Londons finanskvarter: Företaget Tiger Telematics har inom ett par år hundratals miljoner i investerarkapital, och Gizmondo gör succé i media som nästa stora grej.
Fem år före iPhonen lanserades skulle det bli prylen som hade allt: Världens bästa spelkonsol som även fotar, visar film, spelar musik och skickar sms. Med hjälp av en inbyggd GPS skulle den dessutom locka föräldrar som ville hålla koll på sin tonåring.
Tiger Telematics blir snabbt kända för sina stora fester med supermodeller, lyxbilar och kändisvärdar som Pharrell Williams, Busta Rhymes och Sting. När företaget börsnoteras värderas de i miljardklassen, och tycks ha världen för sina fötter.
Allt går superdåligt
En vecka innan Gizmondos amerikanska lansering 2005, avslöjar Aftonbladet att Gizmondos direktör i själva verket är ledaren för den ökända Uppsalamaffian.
Bland Gizmondos toppchefer finns dessutom två av hans kumpaner, som plockat ut miljonlöner, skaffat lyxvillor och dyra sportbilar genom företaget. Samtidigt har Gizmondo gjort av med mer än 1,5 miljarder kronor på tveksamma affärer, och stämningarna från arga investerare börjar hagla över Tiger Telematics. Den karismatiske grundaren och den utpekade direktören lämnar hastigt företaget.
Kort därefter kraschar gängledaren sin Ferrari utanför Los Angeles, och berättelsen om Gizmondos härdsmälta går från finansvärldsnyhet till en medial supernova. Bilen, som han leasat genom den kursade speljätten, visar sig vara betraktad som stulen av banken som beviljat lånet. När polisen gör en husrannsakan i hans miljonvilla hittar man både vapen och ytterligare två sportbilar som anmälts som stulna. Blodrester på förarsätets airbag visar dessutom att det var han, och inte den mystiske Dietrich, som kört Ferrarin under olycksnatten.
I slutändan döms Gizmondos direktör till tre års fängelse för förskingring, olaga vapeninnehav och rattfylla.
Sämsta konsolen genom tiderna?
Trots skandalerna släpps Gizmondon som planerat, och visar sig vara en total katastrof. Tre månader efter Aftonbladets avslöjande går Tiger Telematics i konkurs, med förluster på omkring tre miljarder kronor.
Konsolen skrattas ut av branschen, och med spel som Sticky Balls, Momma can i mow the lawn och Johnny Whatever går den till historien som en av de sämst säljande spelkonsolerna genom tiderna.