Redan 2012 blev planerna på att filmatisera Astrid Lindgrens älskade roman kända. Det skulle bli en dyr storfilm, med manus av John Ajvide Lindqvist. Men ännu väntar Skorpan, Jonathan och alla de andra i Nangijala på att bli återskapade på bioduken.

Dog plötsligt

– Det har varit en lite otursföljd process. Sist vi var i gång hade vi fått tag i Melissa Mathison (”ET”) som manusförfattare. Vi kom halvvägs och hade jätteroligt. Hon älskade materialet. Men så dog hon, från en dag till en annan (2015) och då gick luften ur projektet. Så det har varit sorgesamt, säger Tomas Alfredson och tillägger att projektet ändå ska bli av men att det inte finns någon bestämd inspelningsstart.

Regissören är för tillfället på Göteborgs filmfestival för att presentera sin del i kortfilmsprojektet ”Bergman revisited”, som premiärvisas på festivalen och som även sänds i SVT i höst. Tomas Alfredsons bildrag är en lustfylld popvideo, en liten cineastisk gottepåse fylld av referenser till Ingmar Bergmans filmer.

”Varenda jävla grej”

Han beskriver arbetet som mycket roligt och välgörande efter den tunga upplevelsen med filmatiseringen av Jo Nesbøs ”The snowman”, som gick upp på bio i höstas, till mycket svala recensioner.

– Det var allt annat än spontant, allt var hela tiden kontrollerat av ett hundratal personer som var inne och pillade i varenda jävla grej. Det blir lätt så när man jobbar internationellt, med stigande budget blir det mer nervositet.

Från högre ort?

– Ja, precis. Det är många som vill lägga näsan i blöt och det passar inte mig särskilt bra. Det känns väldigt viktigt att göra film tillsammans med folk som vill göra på samma sätt som man själv vill göra. Jag ska hitta något att filma hemma i Sverige, det skulle vara välgörande att arbeta på sitt eget språk med vänner och kollegor. Jag tittar på lite olika saker.