Intervjuerna avlöser varandra för skådespelare och regissörer i det soliga Cannes.
– Jag hinner inte se några filmer, det kommer bara vara intervjuer hela tiden, berättar Ruben Östlund medan han väntar på att Elisabeth Moss ska ta plats i intervjustolen bredvid honom.
Tillsammans är de på plats för att premiärvisa Östlunds nya film ”The square”, som också är aktuell för festivalens finaste pris; Guldpalmen.
Smärtsamt fall
Filmen handlar om den danske museichefen Christians resa från framgångsrik och självupptagen till eländig men älskvärd medmänniska. Sin vana trogen utmanar Ruben Östlund sociala konventioner och placerar sina rollkaraktärer i obekväma situationer. Denna gång utspelar sig berättelsen i en stram konstvärld – där upphöjd självbild och smala smakpreferenser gör att fallen blir höga och smärtsamma.
LÄS MER: Fredrik Sahlin recenserar ”The square”
Miljön känns aningen bekant för deltagarna på en av världens mest förnäma filmfestivaler.
– Att vara i Cannes med all pompa och ståt ger mig en känsla som påminner om den man får i filmen: att man vill bryta ner alla uppfattningar om hur saker ”borde vara” och hur seriöst och allvarligt allting är, säger Elisabeth Moss, som i filmen spelar en amerikansk kulturjournalist utsänd till Stockholm.
Slog igenom med ”Mad men”
34-åriga Moss gjorde sin första filmroll redan som sexåring. En rad småroller följde innan hon fick ett mindre genombrott som president Josiah Bartlets yngsta dotter i succéserien Vita huset i början av 2000-talet.
Sen kom ”Mad men”. Rollen som sekreterare Peggy Olsen i det hyllade 60-talsdramat gjorde Elisabeth Moss till superstjärna. I den nya film- och TV-världen där streamingjättar som Netflix, HBO och Amazon hela tiden spottar ur sig nya påkostade serier har hon tagit plats som en av de allra största.
Elisabeth Moss har spelat huvudrollen i den brittisk-nyzeeländska kriminalserien ”Top of the lake” och frontar den just nu så uppmärksammade framtidsdystopin ”The Handmaid's tale”.
LÄS MER: Kulturnyheternas recenserar ”The Handmaid’s tale”.
Det känns som att du närmast blivit en ikon för den här gyllene eran av tv-serier…
– Haha tack.
Håller du med om…
– Ja jag håller med! Jag är ikonisk, jag vill gärna prata om min ikon-status, skämtar Elisabeth Moss ironiskt.
Sen gör hon ett ödmjukt försök att förklara sin framgång.
– Så mycket av det vi gör handlar om tajming – jag var runt tjugo år då TV-seriernas guldålder inleddes. Jag har alltid letat efter bra manus, sen hittade jag ett bra manus och fick jobbet. Det var inte noga uttänkt, jag råkade dyka upp vid rätt tidpunkt.
Befriande att filma med Östlund
Elisabeth Moss beskriver inspelningsdagarna med Ruben Östlund som ett intressant avbrott från vardagen i den amerikanska TV-fabriken. Det var befriande att byta kontinent och arbetssätt, säger hon.
– Hemma spelar det ingen roll hur kreativ och konstnärlig du är, det finns alltid ett tajt schema du måste följa. I USA spelar vi in minst tolv timmar om dagen: ett avsnitt på åtta dagar och en film på en månad. Med ”The square” arbetade vi åtta-nio timmar om dagen och kunde ägna en hel dag åt en enda scen.
”Som att repa teater”
Filmens skådespelare har tidigare vittnat om hård press under inspelningen – och om en regissör som aldrig blev nöjd.
– När han efter tagning 95 drar ned en till monitorn och säger ”titta här nu, sluta genast med det här kassa TV-skådespeleriet” så är det ganska nedslående. Men jag är så tacksam för den här upplevelsen, den har gjort mig bättre, sade danske huvudrollsinnehavaren Claes Bang på en presskonferens tidigare i under festivalen.
Elisabeth Moss prisar Ruben Östlunds sätt att arbeta, åtminstone när regissören sitter bredvid. Det påminner om teaterns, säger hon.
– Du kommer dit, pratar om vad du ska göra, repeterar och provar saker. Det är som att du är i repetitionslokalen inför en teaterpjäs. Det viktigaste är att få scenen att så bra som möjligt, lyckas man inte försöker man igen dagen efter. Det var så kreativt och stimulerande.