Natten till måndagen den 5 mars är det återigen dags för Oscarsgalan, som fyller 90 år.
Den prestigefulla prisceremonin som är ett skyltfönster för en hel filmbransch, har de senaste åren mest handlat om bristande mångfald bland de nominerade. Men i år syns tydliga framsteg, menar filmproducenten Marcus Hu, som är ledamot i filmakademin.
– Vi har till exempel Get out (av Jordan Peele), som är den ultimata filmen mot #Oscarssowhite. Och så Lady bird med manus och regi av en kvinnlig debutant: Greta Gerwig, säger han:
– Jag tror att vi genomgår ett maktskifte. Bolagen har drivits av många mäktiga vita män och det håller nu på att ändras.
Moonlight leder vägen
Marcus Hu var en av de som reagerade på den extremt vita galan för två år sen. Nu ser han tydlig förändring, med start förra året när Moonlight (regi av Barry Jenkins) vann kategorin bästa film.
– Det är en väldigt smal, gay-orienterad film av och med afroamerikaner, producerad med mikroskopiskt små medel. Och den filmen uppmärksammades av kritiker och filmakademin världen över som en av förra årets stora filmer, säger han.
Även höstens Metoo-rörelse har fått effekt, menar italienska producenten Carlotta Calori (som vann en Oscar 2014 med Den stora skönheten)
– Förändring handlar om medvetenhet, om att lyfta fram problem som tidigare sopats under mattan. Jag har en känsla av att vi snart får se en naturlig ökning av kvinnliga regissörer, men fokus måste fortfarande vara att rätt person får jobbet, säger hon.
Konservativa investerare en bromskloss
Idag talar alla om superhjältefilmen Black panther som slagit alla möjliga kassarekord. Ett tydligt exempel på hur mångfald faktiskt är nyckeln till kommersiell framgång, vilket tidigare även konstaterats i en rapport av konsultföretaget McKinsey.
– Publiken har inga problem med mångfald. De vill ha kvalitet och nya berättelser. Så det bästa argumentet ur ett marknadsperspektiv är att mångfald faktiskt ger fler nya berättelser, säger Scott Roxborough, filmjournalist på The Hollywood Reporter.
Ändå verkar det vara bland investerare som oviljan att se mångfald som kommersiellt gynnsamt är som störst.
– Jag pratade med en kvinnlig regissör som nyligen fick sin finansiering indragen för att en investerare ansåg filmen vara för mycket av en ”kvinnofilm” som inte skulle fungera. Jag tror att många konservativa krafter finns kvar bland investerare, och att det utgör det stora hindret idag.