”Godland” har inte det kärva mys som har en tendens att puttra i en och annan skröna från vulkanön i Ishavet, det här är den andra sortens isländsk saga, den om den i dubbel bemärkelse kylslagna individens kamp med gud(arna), sig själv och en stenhård natur som till en början kan te sig spektakulär och magnifik – men i längden tar ditt liv.

Den som utsätts för det hårda fysiska och mentala klimatet är den unge danske prästen Lucas som sänds ut på mission till en avlägsen by på nämnda ö i slutet av 1800-talet. Han ska se till att det byggs en kyrka före vintern och förhoppningsvis även få de motsträviga före detta asa-dyrkarna att gå dit.

Som den asket han är tar han inte den enklare vattenförbindelsen till byn utan envisas med att kämpa fram på den långa landvägen över berg och lava. Vilket gör att en av hans infödda medhjälpare och tolk dör – och sedan går det utför. Med både Lucas psyke och relationen till hans lilla församling.

Hlynur Pálmason slog igenom på festivalcirkusen 2019 med ”En vit, vit dag” (bland annat storslam på ”Edda Awards” = Islands Guldbagge) och ”Godland” har med rätta hyllats nästa lika mycket. Det är visserligen en krävande strapats på 143 minuter med stillsamt, poetiskt bildberättande, men det är en film som lever kvar i sinnet en bra stund efter att ridån har fallit.

Tänk Werner Herzogs fäbless för den lidande, galne visionären och en gnutta av Ingmar Bergmans vånda över Guds tystnad, och inse att detta är ett verk av en filmskapare med band som når djupt ner i både film- och tankehistorien.

Det är neurotisk existentialism och självspäkande weltschmertz i slående överväldigande miljöer, där naturen föder och dödar med samma osentimentala självklarhet; där människan, hur mycket hon än försöker hävda epitetet ”skapelsens krona”, har samma värde som en blomma eller en häst.

Detta dessutom skildrat i det gamla film- och TV-formatet 4:3 – som konnoterar konstnärliga ambitioner, vilket ibland kan kännas lätt skitnödigt men ibland, som här, är helt kongenialt.  Det påminner om en tid då det fortfarande gjordes film för vuxna.