Det är långt ifrån första gången som regissören Patricia Rozema gästar festivalen med en av sina filmer, men något hon kunnat notera över åren är just att Tiff vuxit sig allt större, och starkare, bland filmfestivalerna.

– Det är en helt otroligt stor festival. I år har vi 400 filmer, varav 260 premiärer. Sedan finns det flera festivaler inom festivalen, som exempelvis ”Midnight Madness” som visar ”genrefilmer”.

Öppnade festivalen 1987

Torontoregissören Patricia Rozema är en känd gäst på Tiff, efter att ha öppnat festivalen 1987 med sin film ”Sjöjungfruns sång”. I år är hon här med skådespelaren Ellen Page för att premiärvisa ”Into the Forest”. Och Rozema tycker att Tiff nått medelåldern med hedern i behåll.

– Det vanliga är att man börjar i liten skala och sen växer. Och det har Tiff gjort.

”Killen som basar över allt”

Mitt under Kulturnyheternas intervju med Rozema får hon plötsligt syn på den konstnärliga ledaren för Tiff, Cameron Bailey.

– Hallå Cameron! Här är Sveriges Television. Här har vi killen som basar över allt.

Inför Oscarsgalan är Toronto en av de viktigare platserna att visa upp sig på. Men trots det, menar inte Bailey att festivalen riskerar att få en slagsida åt det alltför publikfriande hållet.

– Många ser lite smalare filmer. Och en del tar semester för att kunna se film. Vi visar filmer från 70 länder.

Ingen prispall

Cannes har sin guldpalm, Venedig sitt lejon och Berlin sin björn. Men i Toronto är det inte tävling som gäller. Och programsättaren Steve Gravestock tror att det har gynnat festivalen.

– Grundarna gjorde ett genidrag när de drog igång festivalen 1976 eftersom de avstod från tävlingar. Media älskar tävlingar, vilket kan missgynna resten av festivalen.

Tiff är också en festival utan fasta teman, men det finns en tendens att det ändå utkristalliseras trender.

– I år tar många filmer upp transfrågor. Filmmakare ägnar sig åt de frågorna just nu, säger Cameron Bailey, konstnärlig ledaren för festivalen.