Trots att coronan har satt sin prägel på branschen var det mesta som vanligt när Svenska filminstitutet hade upprop inför den kommande svenska filmhösten.

Avgående vd Anna Serner (som suttit lika länge vid makten som Stefan Löfven) klappade sig själv och branschen på axeln för gott jämställdhetsarbete, och Film och Tv-producenternas boss Eva Hamilton äskade som brukligt produktionsincitament (för att locka utländska produktioner till Sverige och svenska diton att stanna), något politikerna som vanligt vägrar införa.

Trängseln av svenska filmer på repertoaren känner vi också igen. Hela 26 stycken ska klämmas in mellan kräfta och julskinka. Det är för många. Vi har inte publik för alla.

Undertecknad har besökt ett antal (troligen alla) vår- och höstsamlingar och gläds alltid lika mycket åt filmmakarnas förväntan, som lider i vissheten att merparten av titlarna kommer passera relativt obemärkt på biograferna.

Höstterminen bjuder som ofta annars på en hel massa socialt medvetna filmer på temat rasism, utanförskap, identitetspolitik, klimatkris och psykisk ohälsa. Vilket ju så klart är något bra, men när man buntar ihop alla 26 filmer på det här sättet får man en överväldigande känsla av att mörkret är nära.

Remakes och nyinspelningar står som vanligt som filmspön i backen. Kanske extra mycket så nu: Vinterviken, Karl Bertil Jonsson, Eva & Adam och Utvandrarna kommer att dyka upp i ny kostym, och Bamse kämpar vidare i snällhetens tecken. Men okej, det är hårda tider och då satsar filmproducenterna gärna på säkra publikkort.

Men man vill ju inte vara Krösa-Maja, det finns ändå en hel del lockande titlar, som sticker ut från mängden.

En sådan kan vara Manuel Conchas Suedi, som utifrån trailern verkar vara en underhållande sak som tar upp teman som klass- och kulturkrockar, men med skön skruv. Ser ut att kunna bli årets Måste gitt. Stjärnspäckad är den också, med namn som Suzanne Reuter, Ann Petrén, Johan Ulveson med flera.

Vi är heller inte bortskämda med kostymfilm av eposkaraktär men till jul kommer ovan nämnda Utvandrarna. Det har tagit några år att få ihop den här dramatiseringen av Vilhelm Mobergs klassiker men nu lär detta svenska portalverk vara klart – regisserat av en norrman, Erik Poppe.

Trailern till Frida Kempffs långfilmsdebut i fiktionsklassen Knackningar, lovar också gott: En psykothriller med underliggande feministisk udd, som redan gjort succé på den internationella festivalscirkusen.

Och såklart även Pleasure, porrfilmsdramat av Ninja Thyberg, som vi pratat om förut. Den skulle ha gått upp i våras men har nu planerad premiär senare i höst.

Om nu inte coronan vill annat.