Det fiktiva gänget The Vandals startar i 60-talets Chicago, efter att ledaren Johnny (Tom Hardy) inspirerats av Marlon Brando i filmen ”Wild one”. Johnnys favorit i gänget är Benny (Austin Butler), som själv slits mellan gängets hedonistiska frihet och hans fru Kathy (Jodie Comer), som vill att han ska sluta leva så farligt.

Handlingen där ett motorcykelgäng går från stök till grovt våld och kriminalitet är bekant från serien ”Sons of Anarchy” – ”Bikeriders” hade nästan kunnat vara en prequel.

När trailern visade hur snyggt regissören Jeff Nichols fått till fotot bar det ett löfte om en film med mer autentisk känsla för sin tid.

Filmen är löst baserad på Danny Lyons fotoreportage från samma period och råheten skiner stundtals igenom. Som när gängets mest alkade medlem, spelad av Michael Shannon, spyr galla över priviligierade universitetsungar, och sedan får veta att fotojournalisten som intervjuar honom gått på college.

Tyvärr har ”The Bikeriders” samma problem som många med liknande ambitioner om att återskapa det förflutna: det ser ofta ut som om skådespelare från 2024 går på 60-talsmaskerad. Soundtracket är nästan överdrivet korrekt för sin tid, utan att riktigt passa till sina scener.

Det eskalerande våldet i kölvattnet av Vietnamkrigets slut ger intressanta associationer, men det mesta som är spännande överskuggas av det så kallade ”triangeldramat” där Johnny och Kathy bråkar om Bennys kärlek.

Tom Hardy är mestadels trovärdig som grymtande gängledare men gränsar ibland till karikatyr, Austin Butler har svårt att göra mer än att pluta sin mun och Jodie Comer har skruvat upp sin gräsliga rollfigur till 11. Allt detta poserande gör deras relationsdynamik svår att engagera sig i.

Jag ville verkligen gilla ”The Bikeriders”, men jag kunde inte.