”I min bransch åldras inte kvinnor som vin, utan som bröd” konstaterar Maxine på castingen till skräckfilmen The Puritan 2, när filmteamet frågar varför hon vill lämna porrbranschen och bli en ”riktig” skådespelare.

MaXXXine utspelar sig ett par år efter Ti Wests X, där rollfiguren inledde sin karriär inom porren genom en filminspelning på en gård i Texas. Det slutade i ett blodbad med Maxine som enda överlevande. Ett trauma som hon hållit i schack genom kokain och en stenhård attityd, men som nu bubblar upp. Seriemördaren The Night Stalker härjar i Los Angeles, tre av hennes vänner faller offer och samtidigt dyker en sliskig privatdeckare upp och gör livet surt för henne.

Ti Wests retroslashers är hyllningar till såväl ”Motorsågsmassakern” som ”Psycho” och ”Bad Taste”, med skräckeffekter av det slafsiga och analoga slaget. Maxine förkroppsligar allt som anses dåligt av de kristna demonstranter som ständigt måste kastas ut från filmstudions område. Porr, sex, skräck och kändisskap är Satans knep för att fördärva ungdomen.

MaXXXine är en pajig film, gjord med glimten i ögat. Ändå lyckas den vara både rörande och spännande. Här finns komisk tajming, total avsaknad av cynism och så det febrigt dekadenta LA på 80-talet som målas med bjärta färger, rolig klippning och klubbigt soundtrack.

Mia Goth intressanta blandning av hårdhet och skörhet är som gjord för att berätta om ”nöjesbranschens” baksida. Men det är framförallt birollerna som ger filmen färg och humor: Kevin Bacons privatdeckare, Michelle Monaghans snut, kavata Lily Collins (känd från Emily in Paris) som skräckstjärna och så Elizabeth Debicki i rollen som den svala skräckfilmsregissören som klagar på teaterblodets dåliga kvalitet.

Tillbakablickarna i MaXXXine blir nog både roligare och mer begripliga om man sett X från 2022, men filmen funkar faktiskt ändå. Dessutom är MaXXXIne bra mycket roligare, fartigare och mer spännande än X.