The Batman är en nytändning för filmserien och går tillbaka till Batmans rötter när miljardären Bruce Wayne precis hade börjat som maskerad hämnare. Delvis inspirerad av Frank Millers klassiska seriealbum Year One som skildrar Batmans första år som brottsbekämpare.

Det låter som en kopia av en klyscha men The Batman är den mörkaste Batman-filmen hittills. Gotham City är våldsamt, smutsigt och regnet öser ned konstant när vi träffar en ung Bruce Wayne som uppenbarligen lider av psykisk ohälsa.

Han försöker röja upp i ett träsk av gäng, maffia, korrupta poliser, politiker och en epidemi av drogen ”drop” som konsumeras genom ögongloben. Bruce Wayne har ”blivit ett nattdjur” (som han säger i en voice over) av att vara uppe hela nätterna, så pass att han måste ha solglasögon inomhus…

Skurken The Riddler som gestaltades med en komisk galenskap av Jim Carrey i gröna tajts i Batman forever (1995) återvänder i The Batman.  Omstöpt till en konspiratorisk seriemördare med bondage-mask (spelad av Paul Dano).

Riddler lämnar ledtrådar på mordplatserna, och spåren leder djupt in i maktens korridorer. Snart stöter Batman ihop med Selina Kyle, känd som mästertjuven Catwoman (Zoë Kravitz). Hennes förflutna är kopplat till fallet och till en nattklubb för Gothams kriminella högdjur där Pingvinen (Colin Farrell) regerar.

Regissören Matt Reeves har frigjort Läderlappen från det som kallas DC:s extended universe. Robert Pattinsons fristående bleka emo-Batman surar till Nirvana och är en välkommen förnyelse. Inte minst efter att Ben Affleck axlade latexmanteln och förstärkte Batmans mindre sympatiska drag, som i Justice League (2017) då Bruce Wayne får frågan vilka hans superkrafter är och han svarar ”Jag är rik”.

The Batman vill fokusera på Batmans status som ”världens främste detektiv”, något som kommit i skymundan bakom coola prylar och träningsmontage i tidigare installationer.

Och ja, Robert Pattinsons Batman bläddrar bland pärmar och undersöker mordvapen. Men han har ofta turen att snubbla över en ledtråd eller till och med en bekännelse. Deckargåtan blir dessutom allt rörigare för varje ny figur som ska introduceras (inför de kommande uppföljarna) och speltiden är för utdragen.

Ett annat problem är bristen på stämning mellan Batman och Catwoman. Deras samspel är mer professionellt än övertygande sexigt. 

Svagheterna vägs upp av att den betungande svärtan är estetiskt grundad i arkitekturen, kostymerna och en fysisk realism som fångats väl i actionscenerna. Det är som om Gotham har en hårdare gravitationskraft än resten av planeten. Något Batman själv märker när han försöker flyga från ett hustak, och under en biljakt mot mötande trafik med galen vattenplaning — filmens mest spektakulära scen.

Det är lätt att längta tillbaka till Gotham efter The Batman.  Förhoppningsvis slipper vi stanna lika länge nästa gång.