Sven Lindqvist har gått bort vid 87 års ålder efter att ha varit sjuk en längre tid. Författaren har skrivit 35 böcker, bland annat om europeisk kolonialism, som översatts till fler än 15 språk. Han räknas som en av de viktigaste författarna i modern svensk litteratur.
”Gjorde sitt författararbete mycket grundligt”
Gunnar Nirstedt på Modernista förlag har arbetat som redaktör och förläggare åt Sven Lindqvist sedan 1996. Sven Lindqvists unika egenskaper kommer att saknas inom svensk litteratur framöver, menar han.
– Han stod för orubblighet och var i ständig rörelse på samma gång. Att kombinera de två egenskaperna är svårt och det är inte många just nu som gör det, säger Gunnar Nirstedt till Kulturnyheterna och fortsätter:
– Han kommer att saknas som en röst i debatten som både formulerar vad som bör diskuteras och som också i hög grad blir diskuterad. Sådana gestalter finns det inte många av i den svenska litteraturens senare historia.
Hur var det att vara hans förläggare?
– Det var enkelt. Hans manus var färdiga när han lämnade dem. Det handlade betydligt mer om att bara slussa dem vidare till tryck. Det var sällan något som behövde diskuteras. Sven gjorde sitt författararbete mycket grundligt, säger Gunnar Nirstedt.
Debuterade med essän Ett förslag
Lindqvist föddes 1932 i Stockholm. Han debuterade 1955 med essän Ett förslag, och har sedan dess skrivit böcker i en rad olika genrer, som dokumentära essäer och dokumentär prosa, reportage och även reseberättelser. Hans böcker behandlar olika delar av världen som Latinamerika, Afrika och Kina. I sina senare böcker skriver Lindqvist om europeisk imperalism, kolonialism, krig och rasism.
I en av hans mest kända böcker, Utrota varenda jävel (1992), beskriver Lindqvist bland annat massmordet på de europeiska judarna under Förintelsen som en kulmen på en rasistisk ideologi om europeisk suveränitet. Boken har även satts upp som pjäs på Stockholms stadsteater.
Andra av hans mest kända böcker är En älskares dagbok (1981), Bänkpress (1988) och Ökendykarna (1990).
Rekryteringsförsök från CIA
Sven Lindqvist var även verksam som kulturskribent i Dagens nyheter från 1951. Han tilldelades Stora journalistpriset 1969. Han har också doktorerat i litteraturhistoria 1966 med en avhandling om essäisten och aforistikern Vilhelm Ekelund, och blev hedersdoktor vid Uppsala universitet 1979. Han har också studerat i Peking och var kulturattaché i staden mellan 1961-1962. Sina upplevelser om arbetet i Kina, och hur CIA då försökte rekrytera honom, har han beskrivit i boken Myten om Wu Tao-tzu (1967).
Socialdemokratin var något som låg Lindqvist nära under hela hans liv. Dock riktade han vid flera tillfällen kritik mot partiet, bland annat vid IB-affären 1973.
Gav ut samtalsbok
Svt sände 2013 en dokumentär om Lindqvist, Ökendykaren. I filmen, som är gjord av Hans-Erik Therus, porträtteras Lindqvist och hans fru Agneta Stark, under de resor och framträdanden som paret gjort både i Sverige och utomlands.
Förra året gav Lindqvist ut boken Sanningskonst: samtal om ett författarskap tillsammans med Stefan Jonsson. Boken bygger på samtal mellan Jonsson och Lindqvist om hans liv och författarskap.