Den 28 februari 1986 mördades Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme på Sveavägen i centrala Stockholm. 34 år har gått och mordgåtan har gäckat både poliser, författare, journalister och helt vanliga människor. Vem mördade Olof Palme?

Under onsdagen väntas chefsåklagare Krister Petersson och spaningsledare Hans Melander presentera resultatet av sin utredning under en digital pressträff, ett för många historiskt besked.

”Det blir ett avslut”

– Det blir ett avslut. Oavsett vad det blir för resultat kommer det ju leda till det, och det känns väldigt bra, säger Thomas Pettersson, journalist och författare till boken Den osannolika mördaren som handlar om Palmemordet, till Kulturnyheterna.

2018 pekade Thomas Pettersson ut den så kallade Skandiamannen som Palmes mördare i ett omtalat reportage i magasinet Filter. I 12 år arbetade han med fallet på egen hand. Han intervjuade vittnen och grävde i utredningsmaterial och hade också kontinuerlig kontakt med Palmegruppen.

– Det första mejlet jag skrev var till spaningsledare Stig Edqvist 2011, sedan hade jag kontakt med Dag Andersson under hans tid och nu under Dag Melander och Krister Petersons tid. Det har alltid rört sig om Skandiamannen, säger han och fortsätter:

– Jag blev förhörd i september 2017 och i samband med det förklarade man att man skulle utreda Skandiamannen ordentligt. För mig var det som att gå i mål. Det har varit en lång process och mycket research. Målet var att få igång förundersökningen mot Skandiamannen.

”Utredningsarbetet behövde göras”

– Jag är övertygad om att de kommer lyfta fram honom som gärningsman, men helt säker är jag ju inte, säger Thomas Pettersson.

Ditt reportage i Filter presenterades som lösningen på gåtan med namn och bild på en privatperson. Om det visar sig att han inte är skyldig, hur ser du på ditt arbete då?

– Arbetet behövde göras. Även om jag har varit oense i sak med många, om huruvida Skandiamannen är gärningsman eller inte, har jag inte stött på någon som inte har tyckt att det var nödvändigt att göra utredningsarbetet. Jag känner inte att det jag har gjort är meningslöst.