Jens Edlund är lektor vid KTH och arbetar med att utveckla talsyntes.

Han deltar just nu i ett forskningsprojekt för att ta fram bättre teknik för uppläsning, tillsammans med Myndigheten för tillgängliga medier (MTM), Bonnierförlagen och Wikimedia Sverige.

– Det är en svår uppgift och väldigt resurskrävande att ta fram talsyntes. Även om svenska inte är ett litet språk så går det inte att jämföra med resurserna som finns för engelska talsynteser, säger han.

Saknas forskning

Men det saknas bra forskning på området. I dagsläget är det svårt att säga hur väl en läsare lyckas ta till sig innehållet i en bok genom talsyntes, jämfört med om det är en människa som läser.

– Vi har letat mycket efter studier som är hållbara och hittar inget som är tillämpligt. Utvärdering av hur talsyntes och mänsklig uppläsning fungerar är väldigt underbearbetat, säger Jens Edlund.

”Stora genombrott”

En som är kritisk till MTM:s talsyntes är Sofie Arebom. Hennes dotter har dyslexi och behöver talböcker i skolarbetet på högstadiet.

– Det är märkliga uttal av namn och ortsnamn. Böckerna är svåra att ta till sig och man måste vara på alerten för att hänga med, säger hon.

Men trots bristerna i den nuvarande talsyntesen har Jens Edlund svårt att se några alternativ. Att låta människor läsa in all skriven text blir för omfattande, tror han.

– Riktiga personer gör också fel. Det kommer alltid bli lite fel. I kurslitteraturen ska böckerna fram snabbt och då finns det inget alternativ. Samtidigt börjar modern talsyntes bli såpass bra att det här ändrar sig, säger Jens Edlund.

Hur långt bort ligger en riktigt bra svensk talsyntes?

– Det är svårt att sia om. Det är lite bättre nu och det har hänt en del stora genombrott. Men just nu är de inte robusta nog att användas kommersiellt.