2013 gick poeten Ola Julén bort, bara 42 år gammal. Hans samlade utgivning bestod då av en enda diktsamling, Orissa, som gavs ut 1999. I somras gavs Juléns diktsamling Afrikas verkliga historia ut postumt och hyllades av kritikerna.

”Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det här för dig.

Det är något fel på mina ögon.

Mina dikter, mitt liv är inte levande.

Jag längtar så efter en flicka.”

Så läser en 29-årig Ola Julén på releasefesten för diktsamlingen Orissa, 1999. Något som många hoppades skulle bli en vändpunk för Ola Julén vars liv präglades av ensamhet, kärlekslängtan, en ögonsjukdom.

”En odetonerad bomb”

Efter att Ola Julén hade gått bort hittade hans mamma en pappersbunt i hans lägenhet och kontaktade därefter sin sons gamla lärare, poeten Marie Lundquist.

– Hon kom gående med det här manuset i en plastkasse och jag tog emot det som en hemlig transaktion. Det kändes som att åka hem med en odetonerad bomb, säger Marie Lundquist.

Marie Lundquist tog hjälp av litteraturvetaren Daniela Floman, nära vän till Ola Julén, och de gav sig in i en snårig och ganska obehaglig text.

– Det har haft en innerlighet. Det har varit både varit väldigt tungt och samtidigt känts angeläget. Jag tyckte ju mycket om Ola så för mig har det varit som att umgås med en vän som inte finns längre, säger Daniela Floman.

Se ett längre reportage om Ola Julén i Babel, söndagen den 15 september kl 20.00 i SVT 2.