På Stortorget i Växjö slog 1985 en kvinna till en nynazist från Nordiska rikspartiet i bakhuvudet med sin handväska.

Fotografen Hans Runesson fångade händelsen på bild. Sedan dess lever den sitt eget liv.

När Växjö kommun överväger att resa en bronsstaty av konstnären Susanna Arwin föreställande damen med väskan, och sedan kanske ändrar sig för att statyn anses förespråka våld, vaknar debatten.

Vilka andra statyer förespråkar våld? Vilka andra kommuner vill köpa och resa statyn? Handväskor hängs upp på offentliga konstverk och hashtaggar startar.

”Är ju min bild”

Rapporteringen har skenat, tycker Hans Runesson.

Han vill diskutera statyns utformning, innan dess vara eller icke vara slås fast.

– Hela bilden måste vara med. Bilden som konstnären vill ska stå vid sidan om torget i Växjö är bara damen med handväskan. Det blir ungefär som att ta draken från Sankt Göran när han ska hugga den, förstår du?

Därför vill Hans Runesson att nynazisten, som damen riktar slaget mot, också inkluderas i statyn.

– Konstverket är mitt. Bilden är min bild. Man får inte röra den. Det borde hon (Susanna Arwin) förstå, säger han.

– Min åsikt är att om det ska bli en staty så får man träffas och resonera om hur den ska se ut. Det kan inte bara hon bestämma. Det är ju min bild.  Ska det stå en journalistiskt bra bild på torget så kan du inte ta bort killen från den.

”Var bara 38 år”

Vad bilden föreställer har också tagit spinn i en falsk riktning, säger Hans Runesson.

– Bilden är en otroligt stor händelse i Växjö 1985. Du kan inte göra den halv genom att bara ta med kvinnan. Eller tjejen, hon var bara 38 år när bilden togs. Det är ingen kärring eller gammal dam. Jag träffade henne efteråt och vi blev vänner och så där. Under alla år har detta inte kommit fram. Det är ingen som har luskat i det. Ingen som har gjort något researcharbete i bilden.

Kvinnan på bilden lever inte längre, berättar han.

– Många säger att hon var judinna själv, men det var hon inte. Inte vad jag vet. Men alltså, vilka proportioner det här har fått? Folk har hängt upp väskor på statyer i stan här i dag. Det är en sådan otrolig debatt.

Hur upplever du debatten?

– Den har skenat alldeles för mycket. Först måste de bestämma om det blir någon staty och göra en upphandling. Då börjar den spännande processen.

”Jädrigt viktigt att det blir rätt”

Hur skulle din staty se ut?

– Killen måste vara med. Bilden som Susanna Arwin har gjort i dag stämmer inte med själva känslan, för samtidigt som tjejen slår killen med väskan så ångrar hon sig. Hon tar i allt vad hon kan och ångrar sig samtidigt. Det är därför hon får det där kroppsspråket. Jag stod en meter ifrån, så jag vet.

– Bilden är så unik för att hon gör så där mot killen. Det är det det handlar om, och det är jädrigt viktigt att det blir rätt.

Men finns det inte ett värde i att kvinnan har blivit en symbol för händelsen i Växjö?

– Det är väl jättebra. Men det är inte bra att det bara är hon. Då slaktar man en bild.

Känns det som att det händer, att din bild blir slaktad?

– Det är dålig journalistik. Speciellt när bilden finns i halva världen. Då blir det fel att bara göra en halv bild, tycker jag.

Är en symbol

Konstnären Susanna Arwin säger att hon har förståelse för Hans Runessons åsikter, men att verket inte är tänkt som någon dokumentation av hans bild.

– Den här tanten har blivit en symbol för någonting större. Civilkurage och mod. Jag förstår att han känner såhär, eftersom det är hans bild, men en viss konstnärlig frihet tycker jag att han får tillåta. Jag har med hans tillåtelse gjort den här lerfiguren och sedan har det blivit ett förslag om att just den ska bli skulptur, säger hon.

Och skulpturen har väckt nytt liv i bilden, anser Susanna Arwin.

– Någonstans upplever jag att det här är så mycket större än oss. Det har blivit en symbol för fred och antirasism. En liten tant som höjer väskan.

Men i verkligenheten var hon inte äldre än 38?

– Nej, men hon har blivit en symbol. Tittar man på bilden så är det hon som är berömd.