Svenska Akademien avslutar traditionsenligt sitt arbetsår genom att fira sin högtidsdag med en offentlig sammankomst i Börssalen. Under året har fyra nya ledamöter valts in och dessa installeras under högtidssammankomsten. Det betyder att Akademien är nära fulltalig igen.
”Ville inte avguda”
Enligt traditionen håller de nyinvalda ledamöterna ett tal till den person som de efterträder. Filosofen och författaren Åsa Wikforss som efterträder Sara Danius på stol nummer 7 hyllar sin företrädare och talar om Sara Danius som en uppskattad skribent på kultursidor, om hennes essäer och om hennes intresse för litterära giganter som Thomas Mann och Marcel Proust.
– Hon ville inte avguda utan avkoda, säger Åsa Wikforss om Danius i sitt tal.
Ellen Mattson som efterträder Jayne Svenungsson på stol nummer 9 berättar i sitt tal att hon ser romanen som en källa till kunskap som inte kan nås någon annanstans.
– När rätt läsare träffar rätt bok kan underverk ske. Romanen är en kraft som väcker liv i de döda, den tar oss till platser vi inte kan nå på något annat sätt, säger Ellen Mattson.
”Litteraturen kan hjälpa oss”
Även Tua Forsström, finlandssvensk författare och poet som efterträder Katarina Frostenson på stol nummer 18, lyfter i sitt tal fram värdet av litteraturen, närmare bestämt en litterär kanon.
– Litteraturen kan hjälpa oss att leva våra liv, säger Tua Forsström, som även talade om sin barndom i svenskspråkiga västra Nyland i Finland under efterkrigstiden och om skolans värde och betydelse. Under sin ungdom upptäckte hon Werner Aspenströms dikter och lärde sig flera av dem utantill.
Världen som ett studieobjekt
Anne Swärd talar om intresset för främmande kulturer och om arbetskraftsinvandrarna som födde hennes hunger efter att resa, lära och läsa. ”De gamla grekerna i min egen by”, som hon beskriver dem.
Swärd betraktar världen som ett studieobjekt och talar kritiskt om patriotism och nationalism.
Högtidssammankomsten är den enda av Akademiens veckovisa torsdagsmöten till vilken utomstående bjuds in. Gustaf III har utfärdat noggranna scenanvisningar för ceremonin, vilka enligt Svenska Akademien till största del fortfarande följs.