Jag vet vad du tänker, vem fan är Ant-man?

Det är Marvel studios som ligger bakom, så mycket vet vi av förhandshypen. Men idag förknippar nog de flesta seriejätten Marvel med multimiljondollarfilmer som ”The Avengers”, ”Spiderman” och ”X-Men” (även om de två senare ägs av andra filmstudios). Det är lätt att glömma bort att ”Iron Man” också var en relativt perifer hjälte i deras universum. Tills dess att vapenmiljardären och hans ostoppbara dräkt blev en bulldozer som banade väg för dagens tsunami av superhjältefilmer. Mycket tack vare Robert Downey Jr:s karisma.

Idag har Marvel hunnit plöja igenom sina största namn och därmed fått problem att fylla filmerna med nytt innehåll. Lösningen är att reboota historier som knappt hunnit svalna, som ”Spider-man”, vars trilogi fick en nyversion endast fem år efter sitt avslut och nu planeras få ytterligare en uppstart.

Det andra alternativet är att damma av en negligerad hjälte, casta en ”otippad” skådis och ge honom ett gymkort (som i ”Guardians of the Galaxy” med Chris Pratt, eller kommande ”Deadpool” med Ryan Reynolds).

Längst inne på lagret, i en möglig bananlåda, under ett par gamla nötta skridskor har nu Marvel följdriktigt rotat upp ”Ant-man”. En superhjälte stor som en myra men stark som en hel karl, typ.

Paul Rudd, mest känd som Phoebes gullige kille i ”Vänner” och en hel drös Judd Apatow-komedier, spelar Scott Lang. En högutbildad och godhjärtad inbrottstjuv som bara stjäl från superrika och ger pengar till fattiga. Han muckar från kåken och vill få sitt liv på fötter så att han kan betala underhållet och träffa sin dotter. Naaaw.

Tyvärr får Scott till och med kicken från ett förnedrande jobb i en glassbar. Han måste tacka ja till en stöt tillsammans med ett team av lättglömda comic relief-karaktärer, men går rakt i en fälla och blir kidnappad.

Dr Hank Pym (Michael Douglas) har uppfunnit en dräkt som minska atomers avstånd (hm?) och kan krympa en människa till myrstorlek, samtidigt som denne blir starkare. Med hjälmen kan bäraren också kontrollera en armé av myror. Lite oklart hur eller varför det funkar. Pym är i alla fall orolig för att samma teknologi kan användas som ett vapen av en generisk ond skurk/galen vetenskapsman. Med hjälp av Pyms dotter (Evangeline Lilly) måste Scott groomas till att hantera sina nya krafter och rädda världen. Det krymps, det kampsportas och det leks med myror. Det är underhållande, snygg 3D och ganska precis vad en film av den här sorten ska leverera.  

På grund av superhjältefilmernas ofta identiska dramaturgi har tittandet blivit en onanistisk ritual. Du vet mer eller mindre exakt vad som kommer att hända och ”Ant-man” är inget undantag.

Ett sätt att inte somna är att låta sig hänföras av effekterna. Om det inte fungerar går det förstås att hitta på nya, mer konspiratoriska tolkningar. Vad betyder det egentligen när så många Marvelfilmer handlar om hur det goda gänget uppfinner ett vapen och sedan måste städa upp misstaget innan en skurk stjäl eller utnyttjar tekniken för ondska?

Med lite god vilja kan man läsa filmer som ”Iron Man”, ”Avengers” och nu även ”Ant-Man” som undermedvetna kommentarer på Amerikansk utrikespolitik och alla krigszoner som nu måste ”städas upp” efter att de blivit nedlusade av amerikanska vapen. Men vem har orken?