Det sker mest av en slump. Plötsligt finns de bara där: ”Lady”, Adiatou och Fily, tre streetsmarta tjejer som bjuder in den 16-åriga sökaren Marième till en gemenskap när hon behöver det som mest. I Céline Sciammas ”Girlhood”, som nyligen vann priset för bästa film vid Stockholms filmfestival, står vänskapen mellan några svarta förortstjejer i fokus.

Marième, har precis fått veta att hennes betyg inte räcker till för att komma in på gymnasiet. På hemmaplan finns inga förebilder. Familjens ensamstående mamma är knappt närvarande – hon sliter ihop pengar genom att städa. Det är brodern Djibril som håller koll på sina tre yngre systrar. Han styr med hårda nävar.

Men vänskapen i tjejgänget förändrar Marième. Hon förvandlas till ”Vic”, som i ”victoire”, seger. Gänget blir hennes fristad när förortens regelverk hotar att krympa hennes livsrum.

Vid ett tillfälle hyr tjejerna ett hotellrum, klär upp sig, gör sig snygga. Man tror att de ska gå ut och festa. Men det är istället det torftiga hotellrummet som får fungera som stand-in till ett pulserande nattklubbsgolv, med blått ljus som lyser upp flickornas lyckliga dans när de sjunger sig hesa till Rihannas ”Diamonds”. För en stund känns drömmarna inom räckhåll: lyx. Lycka. Total frihet. Strålande ädelstenar på himlen.

Sciamma har en fantastisk blick för att med små medel ge åskådaren en förståelse för ett större symptom. Ett exempel är inledningen, där en grupp tjejer vrålar i segerrus efter en matchvinst i amerikansk fotboll. På väg hemåt tystnar deras skratt successivt, och i skuggan av höghuskomplexen antar deras kroppar en alltmer försiktig hållning.

Kontrasten är talande.

Filmen är uppdelad i episoder som vart och ett skildrar en ny fas i Marièmes liv. Det är en konstruktion som inte fungerar hela vägen. Särskilt tydligt blir det i filmens sista parti, som bortsett från det modiga slutet saknar skärpan i de övriga delarna.

Céline Sciamma räds inte att bryta mot rådande normer i sitt filmskapande. Men den röda tråd som framför allt framträder, från ”Water Lilies” (om ung, homosexuell kärlek) via ”Tomboy” (där en flicka utmanade köns- och heteroföreställningar) och nu i ”Girlhood”, är bilder av unga kvinnors identitetsskapande och frigörelse.

Det är vackra bilder, som förmedlar hopp om förändring.