Landets kanske mest älskade artist är tillbaka. Håkan Hellström är göteborgaren som har nått en egen nivå i svenskt musikliv. Men framgång och uppståndelse har ännu inte tagit kål på honom.

Nästa vecka släpps hans sjunde album ”Det kommer aldrig va över för mig”, och media och fansen är redan eld och lågor.

”Samhället har blivit hårdare”

På nya albumet har Håkan Hellström lagt ner rösten en aning, och ger ett mörkare intryck än tidigare. Kanske inte bara på grund av det faktum att 432 Hz-rörelsens idéer om den sänkta tonskalan tillämpats vid inspelningen. (Läs allt om den nedstämda frekvensen här) 

– Samhället har blivit hårdare och det märker man ju verkligen. Och tiden letar sig alltid in i musiken. Även i min musik.

Vad tycker då Håkan Hellström utmärker det hårdare samhället?

– Att folk tigger på gatorna. Så var det inte ens för fem år sen, inte i Göteborg i alla fall. Det är ett tecken på nånting. Jag vet inte på exakt vad, men man får väl tolka det som att klimatet har blivit mycket hårdare. Sånt där letar sig in i musiken också.

På nya skivan, liksom på förra, är det bara bakom en låt som Håkan Hellström är ensam kompositör. Även om begreppen tvåbarnsförälder och gott om tid inte är en välkänd kombination så har det andra orsaker.

Du skriver allt färre av melodierna själv. Hur kommer det sig?

– Sen jag träffade Björn Olsson och de vackra melodier han gjorde, känner jag att 'jag kan inte göra så här fina melodier'. Det blev väldigt fint när vi gjorde låtar ihop och utrymme för mig att lägga till nån liten del, nån refräng i bland eller nån vers ibland, ändra på saker. Så det blev mer ett samspel och jag tyckte att det var mycket roligare än att sitta och knåpa ihop grejorna hemma själv.

Vill aldrig sjunga om räkningar

Framgång har satt stopp för många framgångsrika artistkarriärer. Att omringas av ja-sägare och att inte behöva kämpa för sin överlevnad betraktas ofta som dåligt för den konstnärliga utvecklingen. Men Håkan Hellström ser mest fördelar.

– Framgången är bra på många sätt, helt klart. Dels ger den förnyat förtroende från skivbolag och publik, så att man får fortsätta. Det är det allra bästa med framgång. Och det är en klar fördel att man slipper jobba på posten under dagarna, och bara ha tid att skriva låtar på kvällarna.

Men vad ska du skriva om då? Lånet på bilen?

– Ja, det hade inte varit helt fel att göra låtar om lån och blöjbyten. Det är helt okej. Varför inte? Men musik för mig är lite flykt från den där verkligheten. Jag älskar science fiction-filmer, jag vill inte bara se filmer om diskbänksrealism och dokumentärer om tråkigheter utan jag vill fly nånstans under en liten period. Och musik och låtar fyller samma funktion för mig så därför känner jag mig inte tvingad att skriva låtar om räkningar på varje skiva. Jag tror det kan vara en liten del av framgången också att jag inte har gjort detta.

Förtränga framtiden – ”ett jättebilligt knep”

Få svenska artister, om någon, är så älskade som Håkan Hellström är idag. Och när det i framtiden kommer att blickas tillbaka på 00-talets musik kommer han med all sannolikhet vara ett av de första namnen som nämns.

Tänker du på ditt arv nån gång?

– Nej, det gör jag inte. Inte alls. Jag tänker inte framåt överhuvudtaget faktiskt. Det är lite så att jag testar en liten taktik att inte tänka framåt och det funkar faktiskt rätt bra. Jag försöker att vara här och nu. Jag vet att det är en kliché, men jag försöker verkligen vara det.

Hur fungerar den taktiken?

– Det är ungefär som att förtränga saker. Folk säger att det är ett dåligt sätt att hantera saker på, men jag tycker att det fungerar för det får en verkligen att må riktigt bra. Att förtränga framtiden. Ett jättebilligt knep, du behöver inte betala några terapikostnader. Det låter dumt men det är också ett sätt att vara här och nu och inte hålla på att planera allting och tänka framåt 20 år och sånt där.

Du påminner mig om Cypher i filmen ”Matrix”.

– Jag ska se 'Matrix', har inte sett den än, men den finns på min lista över filmer jag vill se.

(I framtidsdystopin ”Matrix” lever människorna i en illusorisk låtsasvärld som maskinerna har skapat för att hålla människor fogliga i sin fångenskap. I själva verket fungerar människorna endast som batterier åt maskinerna. Några människor har avslöjat bluffen, men en av dessa – Cypher – önskar att han aldrig fått reda på sanningen.)

Det är en karaktär som vill fortsätta leva i sin lurade värld.

-  Jaha, finns det en sån person där? Fantastiskt, helt fantastiskt. Jag har full förståelse för honom.

”Har valt bort världen lite”

Men att leva i en bubbla blir allt svårare i en allt mer uppkopplad värld. Och att hålla sig informerad ses av många som en dygd. Och även Håkan Hellström hänger med ”någorlunda” i vad som händer.

– Ibland känns det väldigt viktigt att hålla koll på vad som händer omkring en. De stora grejerna som jag har åsikter om, men inte kan diskutera, för jag har inte tillräckligt mycket sakkunskap. Men jag har en stark empatikänsla med folk som hamnar utanför och marginaliseras.

Hänger du mycket på nätet?

– Nej, jag hänger inte på forum eller nånting. Jag vet inte vad det är, Instagram finns det nåt som heter ... och Chatter, nej Twitter… blogg.  Jag vet inte hur man kommer in på de här grejerna, men jag vet att de finns där ute och att det råder febril aktivitet där. En riktig myrstack där de arbetar för fullt med att uttrycka sig. Men jag är inte där.

Läser du tidningen på morgonen?

– Nej, jag har inga tidningar hemma utan ibland kollar jag tidningen på nätet. Du vet, om man har tidning hemma och så ska man käka frukost men så tittar man bara i tidningen. Jag har ju två barn som jag vill kolla hur de mår och fråga vad de tänker göra idag. Jag vill inte sitta med tidningen och glo då. Jag vill titta på dem istället, så jag har valt bort världen lite för att koncentrera mig på det som finns här.

Det här är ju din hemlighet, du är ju Matrix-mannen!

– Ja, det är grejen, jag försökte faktiskt hålla ner min entusiasm när du berättade om honom, det bara bubblade i mig. Av extas faktiskt. Jag känner mig precis som honom.

– Det är en väldigt bra idé när man gör en film att uppfinna den här karaktären. För det finns ju mer eller mindre av den här personen i alla människor. Man väljer ju hur mycket man vill släppa in och det är ju skönt när någon har gått all in. Han bryr sig inte. Även om han vet att allt annat är en lögn så lever han hellre i lögnen.

Det är det många som gör tror jag. ”Nu ska vi inte prata om det där jobbiga, nu ska vi ha trevligt”.

 – Hahaha. Ja, vafan, 'Whatever gets you through the night', som John Lennon sjöng.

Vad tror du att framtidens människor kommer att tänka om tiden vi lever i nu?

– Det går väldigt fort utvecklingen, märker man, Jag menar, folk pratar om nånting som var alldeles runt hörnet som totalt passé. Stenåldern, du vet, då kunde det gå 2000 år utan att nåt förändrades. Man bara hackade på stenarna såhär. Och då var det ingen som frågade hur gammal man var, man räknade inte år, du vet, det var ju först senare man började göra det. 

– Jag tänker ju inte framåt på det sättet, men om man ändå ska spekulera i framtiden ... Om 500 år finns ju en viss chans att planeten är otroligt ekologisk. En viss chans, en förhoppning att det inte alls är den här konsumtionshysterin som är nu, med bilar som går på bensin och man borrar frenetiskt i jordklotet för att nå den sista oljan. Kanske har konsumtionen avstannat och man lever ekologiskt, det är en förhoppning ändå.

Men vad tror du de kommer tänka om oss? ”Det där 2000-tals folket, de levde ...”

– ... slösaktigt. De förbrukade miljön. Antingen har jorden gått under och då kommer man ju inte tänka nånting, men om man lyckas vända den här utvecklingen … 'Tänk vilket konsumtionssamhälle. Oj, vad mycket plast överallt, vad man bara körde på!'

– Jag hoppas att det vänder, det där. Miljön är nånting man verkligen bekymrar sig över, men nu är vi långt ifrån mina fyraminuterslåtar. Jag kan ju inte de här grejerna.

Ett recept på evig ungdom  

Jag är trettionio

Jag är ett tappat självförtroende

En pojke från förr är tillbaks igen

Han bara står där

Och stirrar mig rakt ner i själen

Ur ”Det kommer aldrig va över för mig”

Är du en nostalgiker?

– Jag tycker inte att hundra år är gammalt egentligen. Trettio år är inte heller särskilt gammalt. Jag känner mig ung, jag känner mig jätteung. Men visst, jag gör låtar på ett visst sätt, med gitarr och refränger – jag älskar refränger. Men du vet det här folk kallar nytt, det är också gammalt om några år. Man ska inte tro att man är i täten på nånting, för det är man inte. Man ska bara försöka följa sitt hjärta och hålla sig fast vid det man tycker om, då blir man aldrig gammal. Young at heart, som Frank Sinatra sjunger.

Det låter som en nyckel.

– Haha, ja, om man parar ihop det med Matrix-gubben då har vi ett bra recept för hur man kan leva.

”Utröstningar gör mig förbannad”

Den vanligaste bilden av Håkan Hellström är nog den av en glad och skrattande artist. En sång- och dansman. Men trots att han inte tycker sig ha något att säga om saker bortom sin musik så finns det en hel del saker som upprör honom.  

– Nåt som gör mig förbannad är den här trenden att rösta ut folk. Jag avskyr det. Folk röstar ut varann hela tiden, i barnprogram, Idol och talangtävlingar. Jag tycker inte att man ska behandla folk på det sättet. Alla ska få vara med hela tiden. Det är ett taskigt sätt att se på människor. Att manipulera ut varandra.

– Om man lär varann att det här är nånting roligt och bra, så är det klart att man omsätter det till en massa andra situationer som att rösta ut marginaliserade människor och mörkhyade. Det är ingen bra grej, det är inte underhållande alls. Det är trist, det är dåligt. Bort med det.

Reporter i inslaget: Isak Klasson

Foto/klipp: Don Titelman