Författaren Gyeongha plågas av mardrömmar efter att ha skrivit en bok om en massaker. Om nätterna ser hon rader av stubbar som liknar gravstenar.

– Jag hade själv en sådan dröm efter att ha skrivit ”Levande och döda”, säger Han Kang.

Trots likheterna med sin karaktär, vill Han Kang inte att boken ska läsas självbiografiskt. Istället är det en berättelse om kärlek menar hon, och ett nationellt trauma.

Massakern – förbjuden att nämna

I boken besöker Gyeongha en vän på ön Jeju och för att inleda ett konstprojekt. Men resan kommer istället att handla om öns blodiga historia.

1948 mördades omkring tio procent av öns befolkning av militärpolisen och det var länge förbjudet att prata om massakern i Sydkorea.

– Jag fick inte reda på den här händelsen förrän jag gick på universitetet och innan det visste jag ingenting om den, säger Han Kang och fortsätter:

– Först på 2000-talet utfärdade regeringen och den dåvarande presidenten en ursäkt. Många familjer och de som överlevde fick tröst, pengar och en ursäkt. Ändå är det många familjer som är för rädda för att prata om det.

Skriva om liv och ljus

Han Kang föddes 1970 i Kwangju i Sydkorea och slog igenom internationellt när hon belönades med Bookerpriset för ”Vegetarianen” 2016. Idag räknas hon som en av Sydkoreas största författare och hon nämns ofta i Nobelprissammanhang.

Boken ”Jag tar inte farväl” tog många år att skriva och fick henne att tillfälligt flytta till Jeju. Nu vill Han Kang skriva om andra ämnen än våld och nationella trauman.

– Om man räknar med ”Levande och döda” och den här boken har jag skrivit om massaker i åtta år och sex månader. I mina nästa projekt vill jag gärna skriva om livet och stunder där man ser små glimtar av ljus.

Hör Han Kang berätta mer i videon ovan.