Bokens och tv-seriens Stjärnberg består av utflyttade stadsbor som valt att fly det moderna samhällets regler och krav.

Ett självförsörjande vänsterkollektiv med uppslitande stormöten, mycket sex och ett starkt myndighetsförakt.

Författaren Kerstin Ekman bodde i lilla Valsjöbyn i norra Jämtland i över 20 år och det var i omgivningarna hon hämtade inspiration till sin hyllade roman ”Händelser vid vatten”, som nu har filmatiserats.

1979 flyttade skomakaren Per Örnmarker med familj upp till närliggande Höberg. De kom med häst och cirkusvagn och flyttade in i en övergiven gård utan el och rinnande vatten.

– Vi var unga och starka. Att få vandra iväg, lämna samhället bakom sig och leva där uppe passade oss alldeles utmärkt, säger Per Örnmarker.

”Många duster med myndigheterna”

Men gården ägdes av staten och vistelsen i Höberg kantades av konflikter med myndigheterna som ville köra iväg familjen. Pressen rapporterade flitigt om den stridbare Per och frun Liisa.

– I samma veva blev vi involverade i motståndet mot uranbrytningen i området och sparkade igång en protestgrupp. Det var många duster med myndigheterna.

”Var inget fritt sex”

Per Örnmarker träffade Kerstin Ekman i mataffären vid några tillfällen och minns att de pratades vid. Men att han skulle känna igen sig i hennes roman förstod han inte förrän ”Händelser vid vatten” gavs ut 1993.

– Jag förstod ju att hon måste ha fått sin inspiration därifrån. Men efter att jag läst boken kände jag ”det här får jag inte ihop”.

Även om omständigheterna och miljön i Stjärnberg stämmer väl överens med hans familjs liv i Höberg har Per Örnmarker svårt att identifiera sig med karaktärerna i boken.

– Vi var inget kollektiv, vi var en familj. Det var inget fritt sex. Jag bodde där med min fru och mina barn och mjölkade getter.

Hur känns det att se sig själv i serien?

– Det känns så osympatiskt. Man får intrycket av en sekt och det vill jag inte förknippas med.

Är du besviken på hur kollektivet framställs i boken?

– Ja, om det var så att hon (Ekman) tänkte på vårt liv tycker jag att hon kanske kunnat prata med mig. Men en författare är ju fri att göra hur hon vill. Och Kerstin är en oerhört kompetent författare, det får jag ge henne!