– Namnet ”Hurricane Season” handlar egentligen inte så mycket om orkanerna. Det handlar om ett själsligt tillstånd, om att vara mellan katastrofer. Den där känslan av att allt är lugnt och fridfullt för tillfället, men att det när som helst kan smälla till, säger Hannah Modigh.
Hannah Modigh är uppvuxen i Indien och har fått sin fotoutbildning i Sverige. Hon tror att om man har flyttat runt mycket som liten så kan man känna sig trygg och anpassa sig till många olika platser.
– USA är ett land där jag kan känna mig väldigt vilsen men också väldigt bekväm. Ibland handlar det för mig om att komma iväg för att lära känna mig själv bättre, utan påtvingade roller. När jag är ensam och lite vilsen kommer jag närmare en kärna av mig själv. Och därför har det varit en viktig del av processen att åka iväg.
Styrs av intuition
När hon har bestämt för vad hennes projekt ska handla om, reser hon till den platsen och närmar sig folk på ”gatunivå” – i livsmedelsaffären, baren, på bensinmacken. Hon letar sig fram och låter intuitionen styra. Ibland knackar hon helt enkelt på hos folk.
– Jag är väldigt nyfiken på hur miljön och naturen runt omkring påverkar oss och den machokultur jag upplevde fanns i Louisiana, en kultur där man inte får visa sina känslor. Det är en svaghet att visa att man är rädd eller ledsen. Och då upptäckte jag att ilska låg väldigt nära till hands, kanske den känsla som är mest besläktad med rädsla.
Hon arrangerar inga bilder utan ställer upp kameran på stativet, umgås och låter tiden gå.
– För att få folk att öppna sig måste man själv vara väldigt öppen. Så det handlar mycket om ett ge och ta förhållande när jag fotograferar. Att jag själv är väldigt naken och känslig för intryck på något sätt.
Musik som inspiration
Människorna ser ofta bort från kameran, inneslutna i egna tankar eller upptagna av något skeende som äger rum bortom den ibland oskarpa och murriga bilden. Bilderna handlar inte om personerna i sig – de har inga namn, ingen egen historia – utan illustrerar snarare en känsla. Allt står öppet för betraktarens tolkning.
– Det jag försöker förmedla är ganska vardagliga situationer men med en slags dödsmedvetenhet över sig.
En ständig inspirationskälla för Hannah Modigh är musiken och den har påverkat även det här projektet.
– Musik har den effekten att man får en känsla av energi, hopp och får ut sina känslor väldigt direkt på samma sätt som en tonåring har starka känslor. När jag lyssnar på musik blir jag väldigt inspirerad till alla de saker som jag arbetat med. Så den har jättestor påverkan på mina projekt. Och jag har alltid en referens i mina böcker eller utställningar till musik.