Under kontroversen kring Herman Lindqvists nya memoarbok har huvudpersonen själv varit tyst. När Kulturnyheterna får tag i författaren är han i Frankrike, där han under dagen fått veta att boken stoppas. Lindqvist tar beskedet med viss ro.
– Jag tycker inte att det är så dramatiskt som det låter. Det är bra att man kan göra lite korrigeringar. Jag tycker att det är sorgligt om allt fokus ligger på detta när boken på 415 sidor handlar om mitt liv som krigskorrespondent.
Hur kunde det här ske? Du borde rimligen ha vetat att frågan var känslig efter det som hände år 2000.
– Det får Eva Bonnier svara på hur det kunde ske. Jag går inte in på det. Boken handlar om mig, den är inte ett inlägg i debatten om andra världskriget.
Men det är ju du som har skrivit de här passagerna?
– Ja, och det kanske man kunde ha formulerat på annat sätt. Men jag vill inte gå in på detaljer om Hildebrand eller andra världskriget. Boken handlar om mig. Något annat tänker jag inte tala om.
Förstod du när boken skrevs att delen om Hildebrand kunde bli kontroversiell?
– Mitt i allt blir det alltid ståhej där jag är. Så har det varit i mer än 40 år. Det är just vad boken handlar om.
I boken är du väldigt kritisk mot hur Norstedts agerade år 2000. Hur ser du på förlagets agerande den här gången?
– Jag har avslutat mitt samtal. Tack ska du ha.