Konstnären Hertha Hillfon, född 1921 i Ångermanland som det fjärde av fjorton syskon, flyttar till Stockholm tillsammans med sin man, arkitekten Gösta Hillfon, 1943. Tillsammans gör de om huset i Mälarhöjden till en ateljé, som blir Hertha Hillfons utgångspunkt för resten av sitt konstnärsskap. Det är där hon skapar tusentals skulpturer och konstverk, från 1960-talet ända fram till sin död 2013.

– Det blev både skandal och succé. Hertha Hillfon frigjorde leran. Konsthantverkstraditionen i Sverige var rätt bestämd i sina former, men Hertha Hillfon gjorde frikonst och inte bara bruksföremål, vilket var den stora traditionen innan hon dök upp, säger Johan Petterson.

Folkkär

Om Hertha Hillfon hade levt i dag hade hon fyllt 100 år. Det firas på konsthallen Fabriken på Österlen i Skåne – där Hertha Hillfons barn och barnbarn numer bor. Konsthallen ställer ut över 150 Hertha Hillfon-verk och huserar därmed en av de största Hertha Hillfon-utställningarna någonsin.

Under sina tidiga år som konstnär var hennes verk abstrakta, men under 1970-talet svängde hon, bland annat inspirerad av popkonsten, och började göra mer föreställande skulpturer.

– Hon blev riktigt folkkär när hon gjorde den stora skulpturen av Astrid Lindgren. Astrid Lindgren satt modell för henne ute i ateljén i Mälarhöjden, säger Johan Petterson.

Offentlig konst

Nu står skulpturen i brons både utanför Junibacken och utanför Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Just offentlig konst har blivit till ett signum för Hertha Hillfon. Hon har bland annat gjort utsmyckningen till Danderyds sjukhus tunnelbanestation 1978 och flera skulpturer i hotell i Göteborg och Jönköping, i Örebros konserthus, Berwaldhallen och många andra platser över hela Sverige.

– Den offentliga konsten var helt och hållet mansdominerad. Hon bröt sig in i den världen och tog plats. Hon både chockade och befriade den offentliga konsten, säger Johan Petterson.