Den sista delen av Hilary Mantels romanserie om Thomas Cromwell, kärleksfullt översatt till svenska av Jesper Högström, omfattar nästan lika många sidor som de första två tillsammans och visst kan den någon gång kännas lång men ändå: Jag skulle inte velat missa något av den tid jag har fått tillbringa i en värld som är så olik vår och ändå så lik.
Det är 1530-tal och England, ja hela Europa surrar av falska rykten, några få män, påven Paulus III, kejsar Karl V och kung Henrik VIII avgör om det ska bli krig eller fred, Henrik har just låtit halshugga sin andra hustru Anne Boleyn, och hans brist på manlig arvinge blir inte bara världspolitik utan också ett problem att lösa för hans närmaste man Thomas Cromwell.
De flesta av oss har sett flera av dessa historiska gestalter som påkostat kostymerade huvudfigurer i någon av alla teveserier om Tudortiden; i Mantels roman rör de sig in och ut ur Cromwells synfält, vi ser och hör allt genom hans medvetande. Han är en modern människa av enkelt ursprung, som diskret och nästan omärkligt rör sig uppåt i det engelska samhället där relationer bygger på tjänster och gentjänster. Han har erfarenheter som ingen annan vid hovet, han har krigat i franske kungens tjänst, han lärde sig bokföring i Venedig och handel i Antwerpen, han kan föreställa sig ett bättre England, med internationella samarbeten, reformerad kyrka och icke-korrupt ekonomi.
Vi vet hur det går, till slut faller även han i onåd och mister huvudet, men han vet inte. Han är en bland alla andra i ett pågående nu där det finns mycken oro och en del förhoppningar, men ingen säker kunskap om framtiden. I denna sista del anar han några gånger att han gör fatala misstag, men det han bara anar ser vi tydligt: i takt med sin stigande makt, fler ägodelar och finare titlar glömmer han sin försiktighet och förlorar den ena förtrogna efter den andra i det nätverk han byggt upp.
Hans bana har kantats av lik, många har dött utan hans förskyllan, men några har han själv dömt till stupstocken. När han till sist inser att han själv kommer att hamna där har han bara de döda att prata med, och de svarar sällan.
Hur våldsamt förloppet än är, är det inte de yttre händelserna som skapar läsglädjen, utan samtalen, tankarna, de skiftande stämningarna. Mantel har förnyat den historiska romanen på ett storartat vis, hon skriver genomgående i presens, återskapar en värld där det förflutna är lika närvarande som framtiden är höljd i dunkel. Vi dras in i den världen, kärleksfullt tolkad av översättaren Jesper Högström, samtidigt som vi lever i vår egen – och reflekterar över båda.