Visst liknar de varandra, klippen från Beyoncés pågående Formation-turné och scenerna ur Alexander Ekmans ”A swan lake”. Även om idén att dansa i vatten är svår att hävda ensamrätt till, påminner Beyoncés dansares rörelser onekligen om Ekmans koreografi. Om Beyoncés team dessutom enligt Alexander Ekman har haft tillgång till ”A swan lake” blir det ännu svårare att tro på slumpen som orsak.
I dansvärlden har Beyoncé länge betraktats som en plankare. Redan när videon till ”Single Ladies (Put a Ring on It)” kom 2008 stod det klart att dansen var kopierad, men då erkände hon åtminstone öppet i en intervju att den var hämtad från en sextiotalskoreografi av Bob Fosse.
Tre år senare inträffade en händelse som gav upphov till mer ilska. Då kopierade Beyoncé en av Europas mest inflytelserika koreografer, belgiska Anne Teresa De Keersmaeker. I videon till ”Countdown” från 2011 är inte bara rörelser utan även kostym och scenografi rakt av stulna från två av De Keersmaekers mest kända filmer, det kultförklarade genombrottet ”Rosas Danst Rosas” (1983) och ”Achterland” (1990). Man har inte försökt dölja stölden, men heller inte gjort en tydlig hommage med cred till originalen.
När videon till ”Countdown” släpptes fördömde De Keersmaeker plagiatet i ett öppet brev. Beyoncés läger svarade med en axelryckning och erkände att man hade ”inspirerats”. Men ingen ekonomisk uppgörelse om ersättning träffades. De Keersmaeker sade sig ha dubbla känslor för att bli plagierad av världens största artist och gladdes samtidigt åt att hennes verk nådde en masspublik. Filmen ”Rosas Danst Rosas”, ett frustrerat, feministiskt verk som när det kom mottogs som experimentellt och nydanande, hade trettio år senare blivit en del av den allra bredaste mainstreamkulturen. Något år efter Beyoncés video släppte De Keersmaeker kontrollen över sitt verk och uppmanade alla som ville att skapa egna versioner av ”Rosas Danst Rosas” och posta på videosajter för att fira filmens trettioårsjubileum.
1997 krossade konstnären Pipilotti Rist bilrutor i ett videoverk, likt Beyoncé i årets ”Hold Up”. Också denna video har hamnat i skottgluggen, även om övriga likheter är få.
”Beyoncé skulle kunna färga håret rött och bli anklagad för plagiat av någon”, skriver ett upprört fan i en av alla youtube-diskussioner som pågår i anslutning till olika jämförande videor. Och det stämmer att jätteartister av Beyoncés kaliber alltid kommer att krävas på cred eller ersättning från andra som hävdar att idéerna är deras. Idag är allt kopior och ompaketering. Någon annan har alltid varit originell först. Den komplicerade upphovsrättsliga frågan handlar förstås om skillnaden mellan plagiat och inspiration. Denna blir särskilt svår att urskilja när det inte handlar om ord, bild eller toner utan kroppar i rörelse.