Pojkfiktion! Perversioner! Playboy-tv!
New York Times kritiker Ginia Bellafante sparade inte på krutet i sin recension av Game of Thrones första avsnitt i april 2011.
Hon fortsatte med att beklaga sig över att HBO, som de senaste åren urskilt sig med mer cerebrala serier som Sopranos, The Wire och Big Love, nu verkade ha övergivit sina sociologiska ambitioner till förmån för platt Drakar och Demoner-pornografi för pojkrummen.
Hon hade inte fel. Pilotavsnittet vältrade sig i incest, naket, halshuggningar, levande döda och barnamord, och serien skulle under sina åtta år fler än en gång klandras för sina omotiverade nakenscener.
Men publiken älskade det.
Game of Thrones lyfte som en jumbojet och dånade genom det 10-tal där den skulle vara det enskilt mest dominerande populärkulturfenomenet: Obama älskade den, Trump kommunicerade sanktionerna mot Iran genom att twittra “Sanctions are coming” (en parafras på familjen Starks valspråk “Winter is coming”) – ingen kunde undgå berättelsen om familjerna Stark, Lannister och Targaryen.
Inom ett par år skulle Game of Thrones ha slagit rekord som den mest Emmybelönade, mest nerladdade och serien med störst räckvidd (från säsong fem strömmades den samtidigt i 170 länder).
Om tittarna kom för att se sex och våld så stannade de för dramat. Romanerna av den “amerikanske Tolkien” George RR Martin som serien byggde på ägde både en mytisk kraft och encyklopedisk detaljrikedom. Det var spektakel, fast med innehåll.
De sista säsongerna blev emellertid en långsam kraschlandning.
George RR Martin hade inte hunnit skriva färdigt sin planerade romansvit och serieskaparna David Benioff och D. B. Weiss fick fortsätta berättelsen utan grundmaterialet, vilket ledde till vad som i praktiken måste vara tidernas dyraste fan fiction. Det blev inte bättre av att Martin lämnade projektet efter säsong fyra.
Den åttonde och sista säsongens budget på 15 miljoner dollar per avsnitt gjorde lite för att rädda det alltmer vilsna manusarbetet. Nu återstod spektakel, inte innehåll.
Ett fanupprop med 1,7 miljoner underskrifter krävde att säsongen skulle göras om, men HBO avfärdade kritiken.
Idag står det klart att Game of Thrones om inte annat slog in dörren för fantasygenren hos en större publik. Tittarfavoriter som The Witcher, His Dark Materials, och en kommande jättesatsning på en Sagan om ringen-serie, hade knappast varit möjliga utan dess genomslag.
Och självklart vill HBO förvalta det förflutna decenniets landvinningar. Nu planeras en rad uppföljare (se separat lista), denna gång med George RR Martins välsignelse. Och med Westeros fader vid rodret finns alla förutsättningar för att det än en gång ska bli åka av.