– De är skrivna på ett sådant sätt så att de ropar på en läsare. Men det görs samtidigt som att de är oerhört privata, ibland rentav intima. Man kan ibland känna det som att man sitter bredvid Bergman under skaparögonblicket, säger Jan Holmberg, vd för Stiftelsen Ingmar Bergman, om anteckningarna som nu möter offentligheten.

Under torsdagen släpptes tre av de totalt sex planerade banden i samlingen ”Ingmar Bergman Skrifter”. Hans självbiografi ”Laterna Magica” från 1987 ges nu ut tillsammans med arbetsboken där läsaren kan följa den kreativa processen.

I ”Artiklar, essäer, föredrag” publiceras material som sträcker sig över sex decennier och i ”Arbetsboken 1955-1974” kan läsaren ta del av aldrig tidigare offentliggjorda anteckningar från hans arbetsböcker.

Komplex attityd till författarskapet

Jan Holmberg är filmvetare, vd för Bergmanstiftelsen och högaktuell med biografin ”Författaren Ingmar Bergman”. Men att Bergman själv skulle kalla sig författare det var något som han ställde sig mycket tveksam till.  

– Överhuvudtaget så är frågan om Bergmans attityd till sitt författarskap väldigt komplex. Jag tror att det här rör sig om en väldigt karaktäristisk blandning av orimligt dåligt självförtroende och ett orimligt gott självförtroende, säger författaren Jan Holmberg:

– Ibland tror jag att det verkligen är djupt känt att han verkligen inte tycker att han duger till som författare. Men ibland är det som att han motbevisar sig själv genom att till exempel skriva om hur dåligt han skriver fast med fantastiska formuleringar.

”Varje läsare gör en tolkning”

I bokbranschen har Ingmar Bergman som författare också diskuterats. Författaren Agneta Pleijel satt i Kulturrådet när Höstsonaten togs upp som en kandidat till ett eventuellt utgivningsstöd.

– Det tyckte ju jag att den skulle ha för att den var en pjäs i sin egen rätt. Sedan kan man ju säga att Bergman har tolkat sitt eget material i iscensättningen av verket. Varje läsare gör ju en tolkning. Och då kan det ju hända att jag har en liten annan tolkning ibland, säger Agneta Pleijel.

Agneta Pleijels eget författarskap kretsar ofta kring kvinnor och kvinnors relation till samhället, makt och män.

Vad tycker du om Bergmans sätt att skildra kvinnor?

– Han samarbetade med väldigt stora kvinnliga skådespelare och han hade en otrolig respekt för dem. Det fanns inget nedlåtande utan tvärt om så såg han dem som läromästare i sin egen konst, säger Agneta Pleijel:

– Man kan säga att det är klart att en del av hans tidigare filmer bär spår av 50- och 60-talets något nedlåtande syn på kvinnor, när man pratade om kvinnor och så. Men i själva skildrandet av dem så tycker jag att han är storartad.

Framtida omprövning

Men även om han inte ville använda sig av epitetet författare själv så är Jan Holmberg övertygad om att Ingmar Bergman i framtiden kommer att betraktas som en av de stora 1900-talsförfattarna.

– Jag tror att Bergman kommer att omprövas på det sättet och det beror på en dålig sak och en bra sak. Den dåliga saken är, och det säger jag som filmhistoriker och beklagar det verkligen, men film har en väldigt snabb halveringstid, säger Jan Holmberg:

– Film åldras på ett sätt som litteratur uppenbarligen inte verkar göra. Unga idag ser svartvita filmer under protest till exempel. Därför är det bra att litteraturen är så bra, att Bergmans texter är så fantastiskt fina.