Kanske får julträdet i miniformat representera den lilla värld som befinner sig inom familjen Ekdahls väggar och som de påstår speglar den stora och svåra världen utanför. Men hur tryggt är det egentligen därinne?

I Hannes Meidals och Jens Ohlins version genskjuter vi den Ekdahlska familjen från sidan. Radarparet som tidigare har dekonstruerat både ”Hamlet” och ”Macbeth” söker sig bakom kulisserna och under maskerna, och där – i de dunkla förråden bakom scenen, i rollgestalternas gömda skrymslen, utspelar sig de verkliga dramerna.

Meidal och Ohlin belyser livet som ett maskspel, en ständig lek med roller och förklädnader. ”Vi spelar våra roller, somliga spelar dem slarvigt, andra spelar dem med stor omsorg.” konstaterar Christina Schollin i ”Fanny och Alexander”. Hennes roll som den före detta uppburna skådespelerskan är kongenial med henne själv.

Schollin, som numera medverkar i reality-tv och sedan 1950-talet har spelat otaliga roller på scen och film – inte minst Lydia i filmversionen av ”Fanny och Alexander” – ser tillbaka på sitt liv och konstaterar att hon har älskat rollen som mamma högst. Det är meta så det förslår – och hon är självlysande i sin roll.

Alexander, på premiären gudomligt spelad av Oliver Hagenfeldt Eek, gör entré i mask och ilska över världens lögner. Alla ljuger. Varför kan ingen vara på riktigt? Det är han som söker sanningen bakom maskerna och till sin skräck också avslöjar den. Persongalleriet i övrigt känner vi igen från Bergman, dysfunktionella var och en på sitt eget vis. Hannes Meidal dubblerar i rollerna som biskopen och Isak Jacobi, vilket komplicerar bilden av ondska versus godhet. Finns det en kärv biskop i oss alla?

Den stökiga scenografin är en snygg illustration av textens repliker och Linus Fellboms ljus och skuggspel spelar en väsentlig roll i dualiteten mellan verklighet och fantasi.

Meidal/Ohlin kommenterar listigt sina egna uppsättningar genom både kostymmarkörer och repliker och även radions skvalande musikval refererar till tematiken.

Bergman, som för övrigt själv är med på scenen i Sten Johan Hedmans gestalt, skrockar nog i sin himmel.