Selma Lagerlöfs roman från början av förra seklet handlar om ett bestialiskt rånmord på den rike Herr Arne och hans närstående. Platsen för brottets efterspel är 1500-talets Marstrand, idag med auran av ett snofsigt tillhåll för välbeställda i Bohusläns skärgård, men då ett sjudande tillhåll för väderbitna sillfiskare och allsköns lycksökare.

Den inledande scenen är som tagen ur den omhuldade Disney-historien Frost. Isen ligger tung i viken och två systrar leker förtjust i vinterlandskapet. Huvudperson i den här berättelsen är den enda överlevande, den sköra systern Elsalill som har förlorat allt och nu får rensa fisk. Snart är hon förälskad i den blodbesudlade legoknekten Sir Archie från Skottland som i väntan på att isen ska släppa och fartygen kunna styra ut på havet igen fördriver tiden med att dricka och bete sig.

För manus och regi står Leif Stinnerbom, mångårig konstnärlig ledare för Västanå och dokumenterat proffs på sagokonst för scenen. Och som vanligt spelar de i Berättarladan, ett formidabelt teaterrum i trä, generöst med scenutrymme och kontakt med publiken. Nu försett med en enkel scenografi som om vi alla befinner oss i ett skepps utblåsta interiör. Musiken är driven och med stilrena kostymer visar Västanå särskilt i de stora scenerna vad de är så kungligt bra på: publiktillvänd scenkonst. Här vårdas arvet av bygdens stora berättare med taktfast folkligt skådespel, fullt av dramats svärta och teaterns självförtroende.

Manus är dessvärre stolpigt, märkt av övertydligheter och illa förtäckt bakgrundsfakta. Och tyvärr blir motorn i dramat, kärleksrelationen mellan Elsalill och Sir Archie ett mysterium. Vad driver honom, är det bara den ångestridna skulden eller finns där faktiskt känslor? Svårt att veta.

Slutet fullföljer en tolkning trogen Lagerlöfs original, rättvisa skipas förvisso men då har kvinnorna offrats. Över allt råder den mäktiga naturen.

Dramaturgiskt kunde någon med fördel gått hårdare åt mästaren Selmas story. Det vore kanske som att svära i kyrkan, men varför inte. Allt för berättelsens tydlighet och för att ge oss en liten hint om vad denna spöksaga från förra sekelskiftet skulle kunna säga oss idag.