Hera är tolv år gammal när hon ser sin bror dö i en tragisk olycka på familjens bondgård. Chocken, ilskan och sorgen gör henne helt lamslagen. Hon skärmar av sig från föräldrarna och hela byn, och sjunker allt djupare in i storebrors mörka heavy metal-musik. Hon blir ett ”metalhead”.

I det nya isländska dramat ”Málmhaus”, som översätts till ”Metalhead”, spelas en något äldre Hera av den ganska okända skådespelerskan Þorbjörg Helga Þorgilsdóttir Dýrfjörd – som även kallar sig Thora.

Lockad av stark kvinnoroll

Filmens regissör och manusförfattare Ragnar Bragason undervisade henne på teaterutbildningen på Island. När han sedan skulle göra en film om en metaltjej så erbjöd han henne rollen över en kaffe.

– Att få en kvinnlig huvudroll, för det första, är stort. Sedan är det också en kvinnlig karaktär som bara är där för sin egen skull, inte för att vara kär i någon eller så. Min favoritroll har alltid varit Astrid Lindgrens Ronja [Rövardotter], och Hera är nog så nära henne som jag kan komma.

”Jag är artigare än henne”

Tack vare rollen har Thora blivit ”helt såld” på hårdare rockmusik. Hon var inget metalhead före filmen, men det finns andra likheter mellan henne och Hera.

– Vi har båda en storebror som är black metal. Så jag minns när jag var liten och gick in i hans rum fast jag inte fick och såg alla affischer. Jag kan känna igen mig i att Hera går in i sig själv när hon är ledsen. Hon är inte den som gråter ut. Men jag är artigare än henne.

Intensivkurs i elgitarr

Skådespeleriet var inte den stora utmaningen när ”Metalhead” spelades in. Det var snarare elgitarren som gjorde livet surt för Thora. För att kunna spela allt själv i filmen har hon plöjt skivor, spelat med ett par band och övat på egen hand.

Hon fick inte så lång tid på sig, för det tidskrävande arbetet med att få loss rättigheter till låtarna gjorde att soundtracket spikades ganska sent i processen.

– Jag kan plocka upp gitarren och spela lite när det är fest, men när jag började lyssna in mig på metal inför rollen så insåg jag att jag inte kan någonting. ”Hur ska jag fixa det här?” tänkte jag. Det var riktigt svårt när jag skulle spela Heras egen låt, för man måste slå så snabbt på strängarna, men det gick.

”Metal är på allvar”

Thora tycker att ”Metalhead” förmedlar att man inte behöver ändra sig för att bli accepterad i ett samhälle – man måste bara öppna sig och våga ta emot acceptans. Skådespelerskan hoppas också att filmen kan motbevisa folks fördomar om musikgenren och subkulturen metal.

– Jag tycker att Ragnar har lyckats göra en film där metal är på allvar. Det hade inte blivit samma sak med någon annan musikgenre. Metalfansen har en speciell samhörighet. De håller ihop och fortsätter ofta vara metalheads hela livet.

Efter ”Metalhead” fick Thora mersmak. Nu vet hon att hon vill fortsätta med en karriär som skådespelare.

– Tyvärr blev det så att jag älskar film, fast det är svårt att överleva som skådespelare. Det görs inte så många stora filmer på Island, så de flesta måste göra lite allt möjligt – dubba barnfilm, teater, spela in reklam ...

Erbjudanden både om musik & film

Thora noterade att både Edda Magnason och Sverrir Gudnason – två skådespelare med isländska rötter – prisades på Guldbaggegalan i år. Och en karriär i Sverige är hon inte främmande för. Hon pratar svenska, eftersom hon bodde i Lund som liten.

Några nya erbjudanden har faktiskt redan trillat in, både från band och filmskapare. Men om de kom från Sverige får vi inte veta än på ett tag.

– Jag vill inte prata om det nu. Då kanske jag jinxar det!