Kazuo Ishiguro har precis som Bob Dylan skrivit låttexter som getts ut, om än i blygsammare skala. Den totala katalogen sträcker sig till totalt sju låtar på två album av jazzsångerskan Stacey Kent. Men låttexterna har enligt honom själv haft ett enormt inflytande på hans författarskap.
Men de är ännu inte på nobelprisnivå. Långt därifrån. Hans musiklyrik är lika småmysigt ofarlig som Stacey Kents muzak, här finns inte mycket risktagande eller experimenterande, vare sig till form eller innehåll. Däremot finns mycket rim och romantik, namn på städer och miljöbeskrivningar.
Ishiguro har bidragit med fyra texter till Stacey Kents grammy-nominerade Breakfast on the morning tram från 2007, däribland titelspåret. Där spårvagnen i titeln är lånad från Ishiguros roman Den otröstade.
Frukostbossanova
I låttexten sjunger jaget mot ett du med ett krossat hjärta. Men som får rådet att leta upp frukostspårvagnen. En klassisk uppmaningslåt: Ta spårvagnen, ät belgiska våfflor och glöm bort dina problem!
En lättuggad frukostbossanova, och så fortsätter det. I wish I could go travelling again med 100% rim handlar om en avslutad relation, liksom So romantic med en klassiskt väntad vändning i slutet. The ice hotel är mer lättsam framåtblickande:
Ur: The Ice Hotel
Romantic places
Like Verona or Paris
They'll always lead you astray
You'd have to be a novice
To ever trust Venice
And those dreamy waterways
And what the tropics can do
I know only too well
So, let's you and me go away to the Ice Hotel
Ishiguro har också skrivit tre av texterna på Stacey Kents album The Changing Lights från 2013. Även denna gång står han för titelspåret. En traditionell text om åldrande där det förflutna möter nuet. Berättarjaget minns festliga ungdomsår och stöter på en i gänget som nu blivit det de aldrig skulle bli. Även The summer we crossed Europe in the rain är inne på samma tema.
Den mest minnesvärda låttexten av Ishiguro, är klasskildringen Waiter oh Waiter där han vågar leka mer. Hela låten är en dialog mellan en restauranggäst och en servitör, men lämnar aldrig jagets huvud. Den begränsade ramen för historien är ett lyckat grepp som för tankarna till den österrikiska författaren Thomas Bernhard.
Ur: Waiter oh Waiter
Waiter, oh, waiter, I feel so embarrassed
If this is really French it's not the kind they use in Paris
What is this crab and lobster foam, what's in this cassoulet?
And my companion's so at home, so terribly au fait
I need some words of wisdom I need you to take my side
For very soon I know will come the moment to decide