Hej Emil Jensen. Vilket ögonblick kommer du att ta med dig från 2012?

Jag hoppas att årets bästa och mest magiska är yet to come. Jag sätter allt mitt hopp till mellandagarna – de ska chockhöja snittet på detta år på samma mystiska sätt som folk reste pyramiderna.

Vad var det konstigaste som hände under året?

I min kropp: När förra årets borrelia-syndrom gjorde comeback i form av att min ena fot plötsligt blev 90 år – svullen, lila och dement. Igen.

I världen: Att följa rättegången mot Breivik var inte bara obehagligt, det var också bland det märkligaste jag varit med om. Var jag ens med om det? Eller var det bara en ond bråd dröm?     

Du sysslar ju med allt möjligt och har ett väldigt tajt schema. När hinner du koppla av? Just nu bor jag både i Stockholm och Malmö enligt formeln 70-70. Väldigt mycket av dessa 140 procent av mitt liv tillbringar jag på tåget däremellan.

Där har jag liksom tvångs-lärt mig själv att koppla av. När förseningarna ropas ut efter varje station försöker jag se det som en chans. Nu när jag säger det tycker jag själv att det låter beklämmande hurtigt. Så nu kommer det aldrig mer att funka.

Om du skulle sammanfatta 2012? 

Rent privat var det ändå ett riktigt skitår. Lokalt och nationellt var det knappast något gyllene år heller. Och globalt var det ju verkligen inget vidare. Men någon hade det säkert bra någonstans. Det räcker för mig!

Vilka kulturupplevelser var de viktigaste för dig under 2012?

Jag är så glad att jag 2012 kunnat se både ”Le Havre” och ”Äta, Sova, Dö” på bio. Så personliga och så politiska på samma gång. Just därför. Båda dessa filmer blev såna underbara påminnare för mig om vad kulturupplevelser kan göra med en.

Och därmed också med världen. Vilka möjligheter och vilket ansvar det är att ha access to the microphone. Som det heter. I mitt skrå.   

Och i kultur- och samhällsdebatten?

När jag läste Stina Wirséns egna slutord i debatten om Lilla hjärtat och alla brokiga, blev jag så otroligt imponerad.

Helt utan adrenalin eller kränkthet förklarade hon att hon tagit till sig av vad hon såg som den konstruktiva kritiken, tagit illa vid sig av den hätskare och kommit fram till hur hon tyckte var rimligt att agera.

Sakligt, känsligt och lyhört. Människor som inte ser allt som fejder gentemot deras person skulle behövas fler i världen i allmänhet och bland kulturarbetare i synnerhet!

Vad gör du nästa år?

Jag rivstartar året med att göra mitt egna lilla program på nyårsdagen ”Mellansnack med Emil Jensen” i P1. Sen ska jag spela in en ny skiva i vår som släpps till hösten, då blir det en ny föreställning och en längre Sverigeturné.

Så det där oskrivna bladet är redan klottrat och besudlat med detta årets idéer om hur saker ska vara! Men just därför har jag också ett par större hemliga projekt, som jag håller hemliga för mig själv tills året börjar.

Även om tiden är en flod utan banker och nyåret bara hittepå, så känns det härligt att i alla fall låtsas att det är en magisk gräns.