Nordiska Rådets filmpris etablerades permanent 2005. Förutom försöksåret 2002, då Aki Kaurismäki vann med ”Mannen utan minne”, har det bara varit svenska och danska vinnare.

Det kan se lite galet ut, konstaterar Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin, som är Sveriges representant i juryn.

– Utifrån sett kan det ju te sig lite udda, och det motverkar kanske prisets syfte att sprida ljus över hela Nordens film, men juryns uppgift är trots allt inte att kvotera in filmer, oavsett om det handlar om nationalitet på verket, kön på filmmakare eller typ av genre. Vi väljer ut den som vi anser vara främst utav de filmer som medlemmarna i respektive ländernas juryer har valt att nominera.

Var juryn enig?

– I princip. Det är ju förbjudet att avslöja något om juryns arbete, men jag kan ju säga så mycket att det genom åren varit heta diskussioner och att det åtminstone några gånger varit nära att något annat än Sveriges eller Danmarks bidrag har gått segrande ur kampen. I slutändan har alla varit med på beslutet men i några fall har det krävts hård övertalning, säger Sahlin och lägger till:

– Man kanske ska förtydliga att det inte är en strid mellan länderna, vi sitter inte med supporterhalsdukar och enbart röstar för det egna landets film.

Varför valde ni i år att ge priset till ”Jakten”?

– Jakten är på ytan en ganska enkel sak med tydliga ramar och där sympatierna och skulden ter sig självklart fördelad, men när man sett den några gånger inser man att det finns en hel värld av spännande teman och frågeställningar där under. Dessutom håller den för flera tittar. Även tredje gången jag såg filmen kom jag på mig själv att hoppas att Mads Mikkelsens rollfigur inte ska behöva genomgå det helvetet som jag vet ska komma. Jag dras alltså ännu en gång rakt in i illusionen – bättre betyg än så kan inte en film få.

Fredrik Sahlin har tidigare recenserat ”Jakten” för Kulturnyheterna. Läs hans recension här.