Jila Mossaed tar plats på stol 15 i Svenska Akademien, efter Kerstin Ekman. När Kulturnyheterna når henne på telefon sitter hon på ett bibliotek och är inte särskilt överrumplad – hon har redan känt till invalet i en månads tid.

– Jag kom hit med litteraturen i mitt bagage, för att bevara orden, och nu får jag chansen att vara delaktig på ett bredare och viktigare plan tycker jag, säger hon till Kulturnyheterna.

Framförallt så menar hon att ledamotskapet i Akademien är viktigt ur ett kulturellt perspektiv.

– Det är viktigt för mig som icke-svensk. Jag kom till Sverige när jag var 38 år, jag började skriva på svenska när jag var över 40 och jag har skrivit på svenska i 21 år. Det betyder mycket för mig och mycket för mitt land och för folket i Iran.

– Mitt hemland uppskattade inte mina ord, men mitt nya land har erbjudit mig en av de bästa litterära platserna man kan vara på, på grund av mina ord. Det uppskattar jag mycket, det är både glädjande och hedrande.

”Tar det som det kommer”

Trots att hon ser på det som ett ärofyllt uppdrag, så tvekade Jila Mossaed när hon fick förfrågan. Hon berättar att hon lever ett lugnt och stillsamt liv sig och beskriver sig som en eremit.

Varför tackade du ja?

– För att jag älskar litteraturen. Om jag kan göra någonting som någon som inte är född i Sverige med svenska språket, så är det bara positivt. Det är någonting som gör mitt liv rikare som poet.

– Jag vet inte vad som kommer hända exakt framöver, men jag tar det som det kommer.