– Ni går i spetsen för ett socialt experiment som får konsekvenser för hela världen, men i synnerhet för västvärlden. Ert samhälle har drivit socialpolitiken– i syfte att ”jämna ut spelplanen” – längre än något annat land, säger Jordan B. Peterson.

Är han en av västvärldens skarpaste hjärnor eller en reaktionär provokatör? En rättfram sanningssägare, eller banal självhjälpsguru? Åsikterna går isär men alla verkar tycka något om Jordan B. Peterson, och Jordan B. Peterson verkar tycka något om allt, inte minst Sverige.

Omstridd och älskad

Hans syn på frågor rörande jämställdhet och relationen mellan män och kvinnor, har knappt gått någon obemärkt förbi.

Hans Sverigebesök har blivit en enda utdragen mediacirkus, med intervjuer, kritik,  debatt, krönikor, och recensioner, men förstås också möten med lyckliga fans.

Dina råd: räta på dig, ljug inte, städa ditt rum, ta ansvar för dina handlingar... Är inte det sånt som mödrar, fruar och lärare har sagt åt män i århundraden?

– Fäder också! Eller hur?

Javisst.

– Ja, men jag förklarar varför.

Har inte det gjorts tidigare?

– Inte på mitt sätt, säger Jordan B. Peterson och fortsätter

– Min bok har fått kritik för att reglerna är plattityder. Det visste jag så klart när jag skrev den. När kulturellt kaos råder måste man gå tillbaka till redan kända regler. Men man måste förklara varför de är nödvändiga.

Ger svar på 10 000-åriga frågor

I sin bästsäljande bok: 12 livsregler, ett motgift mot kaos, finner Jordan B. Peterson sanningar om det mänskliga tillståndet, inte bara genom sin erfarenhet som psykolog utan också med hjälp av myter och bibel-berättelser.

Kaos är symboliskt förknippat med det feminina och ordning med det maskulina, skriver han och resonerar kring att myter och symboler är biologiskt nedärvda.

– Att maskulinitet symboliskt förknippas med ordning borde knappast komma som en överraskning för en kultur som hyser en föreställning om ”en patriarkal tyranni.” Det är bara en felanvändning av den symbolismen, tycker Jordan B. Peterson.

Han använder sig gärna av tydliga arketyper och hämtar inspiration från Carl Jung, men har fått kritik från andra akademiker för att inte alltid underbygga sina påståenden vetenskapligt.

Kan inte en världssyn byggd på arketyper ses som rätt kategorisk? Är det verkligen så enkelt?

– Det är inte enkelt! Vad då ”enkelt”? Det är det mest komplicerade av allt! Vi har försökt få kläm på det i tiotusentals år och kan knappt formulera det. Den frågan betyder inget.

Men är det inte rätt kategoriskt?

– Vad är felet med det? Vi tänker ju i kategorier. Den konceptuella modellen bygger på nästan ogenomträngligt djupa idéer från folk som Carl Jung. Att kalla det enkelt är fullständigt absurt.

Du verkar nästan förolämpad?

– Det är ju en löjlig fråga.