Festivalen har ju med all rätt fått kritik för bristande jämställdhet, men det finns ju två aspekter här, dels vilka som står bakom kameran, dels vilka som syns på duken.
Och man kan lugnt säga att det blivit ändring när det gäller det sistnämnda. Det myllrar nämligen av kvinnliga huvudroller, framförallt i sidosektionen Un certain regard, där rör det sig om cirka 50 procent. Men det finns några intressanta kvinnoporträtt även i tävlingen och då inte minst Céline Sciammas stämningsfulla Portrait of a lady on fire, en kostymfilm om skapande och förbjuden kärlek mellan två unga kvinnor i 1700-talets Frankrike. Det är ett riktigt sensibelt drama, riktigt stilfullt berättat med ett manus som ökar i intensitet i samma takt som huvudpersonernas passion gör det. – och det är i princip bara kvinnor framför och bakom kameran (de extremt få män som syns i bild utför bara olika slags budsysslor).
Det vore inte chockerande om huvudrollsinnehavarna Adèle Haenel och Noémie Merlant skulle kamma hem varsin Guldpalm för bästa skådespeleri på lördag.
Nu när vi gått in i tävlingens andra halvlek kan man konstatera att det är den färgsprakande spanjoren Pedro Almodovar och hans Pain and glory som ligger i vinnarhålet. Det är en metafilm, alltså film om filmskapandet, och sådana är alltid populära i branschen. Filmnördar gillar att titta på andra filmnördar…
Och så har vi den levande legenden Terrence Malick som klev in i tävlingen igår med A hidden life, ett verklighetsbaserat drama från andra världskriget. Här är det stora känslor och lika stora pretentioner. Den har blivit något av en vattendelare. Vissa kallar det för ett pekoral, andra en vinnare. Visst är den storvulen men också vacker och välspelad – och det är inte svårt att dra paralleller till dagens politiska landskap.
De belgiska bröderna Dardennes Unge Ahmed premiärvisades igår kväll på galavisningen duon på plats. Det blev applåder både för och efter visning, de är populära här nere, har i det närmaste stamkort på festivalen. Vilket de faktiskt är värd. De gör djupt humanistiska dramer, rotade i samtiden. Raka och enkla intriger som ställer svåra frågor. Samma sak här i en kort (1h 24min) berättelse om en ung belgisk kille med arabiskt ursprung, som blir radikaliserad, till omgivningen stora förvåning. Slutets kvalitet kan diskuteras, annars är det en liten kärnfull sak som absolut kan hävda sig i fajten om Guldpalmen.
Men… Just nu går alla och väntar på Quentin Tarantino vars omtalade Once upon a time in Hollywood visas på eftermiddagen idag. Även det en metafilm, som utspelar sig under slutet av 1960-talet, det som brukar kallas för Hollywoods andra guldålder.
Smala filmer om relationer i all ära, men när Hollywood-höjdare som Tarantino kommer på besök blir även luttrade Cannes-veteraner till sig i trasorna.