Det var folkskolläraren Stina Quint som startade Kamratposten för 125 år sedan. Från början hette tidningen Folkskolans barntidning och stod på fyra ben: gudsfruktan, fosterlandskärlek, djurskydd och nykterhet. På det allra första numret, som utkom den 16 mars 1892, var den 75-årig skalden Zacharias Topelius på omslaget. Idag är det andra ämnen som berör läsarna enligt chefredaktör Lukas Björkman:

– Det är miljön och mycket matfrågor eftersom många läsare funderar på att bli vegetarianer. Fast framförallt är det ju Markus och Martinus, de norska poptvillingarna, som engagerar stort.

Sedan 1969 är det dock den omtalade avdelningen Kropp & Knopp som får överlägset flest frågor och som prenumeranterna läser först.

– När Kropp & Knopp startade var det under namnet ”Maj-Brith svarar på sexfrågor”, berättar Björkman.

Målet: Inte tappa prenumeranter

De senaste åren har det varit tufft för tidskrifterna. Lukas Björkman hävdar därför att man idag måste likställa att inte tappa prenumeranter med att en tidskrift ökar. Han vet inte om Kamratposten kommer kunna finnas kvar i pappersform för alltid, men tycker att den fyller en viktig funktion idag.

– Barn har fortfarande alla de här frågorna och det är fortfarande ingen annan som svarar på dem på ett seriöst sätt.

Trots att Kamratposten riktar sig till barn har de valt att skriva om svåra ämnen som barnfattigdom och våld i nära relationer, vilket ibland har vållat debatt. Den nya barntidningen Koko väljer en annan väg.

– Koko är full av färg och skoj och uppmaningar om att man ska leka mer och klättra i träd, berättar Marie Birde.

Marie Birde har gjort tidning förr, i slutet av 90-talet drev hon det kultförklarade magasinet Darling och även om det har varit tufft att nå ut med Koko är hon övertygad om att det går:

– Den här nya generationen är inte uppvuxna med att få böcker och tidningar – allt de har fått är en dator. Det är klart att det blir speciellt om de får en papperstidning.