I den självbiografiska romanen En ensam plats skriver författaren Kristina Sandberg om sitt liv med cancer. Boken recenserades av skribenten Linda Skugge i söndags – som gick hårt fram med sågen.
Skugge skriver bland annat: ”Det blir inte automatiskt ”konst” bara för att man både upprepar och kursiverar ”jag vill inte dö från mina barn”. I texten argumenterar Skugge för att man kan dö på otaliga sätt, inte bara av cancer, och tipsar även Sandberg om att använda en sexleksak för att få igång lusten efter sjukdomen.
Publiceringen har väckt reaktioner, där många menar att Skugge gått över gränsen. Dagens Nyheters Sandra Stiskalo skriver: ”Man hukar sig inför Linda Skugges tarvliga sågning”. Sydsvenskans Rakel Chukri skriver: ”Hon (Skugge) drivs som vanligt av en närmast clownaktig längtan efter att roa läsarna och en besatthet av att det egna lidandet är störst i Sverige.”
Försvarar publiceringen
Så hur elak får man egentligen vara i en recension? Karin Olsson, kulturchef på Expressen, säger att hon förstår att texten rör upp känslor.
– Linda Skugges text är en revolt mot den starka normen att böcker som handlar om personligt lidande och en svår tid i en författares liv inte får kritiseras. Och om de kritiseras så ska de kritiseras väldigt höviskt.
– Jag har respekt för att det finns de som känner sig väldigt illa berörda. Jag förstår också om författaren i fråga har tagit illa vid sig. Men även litteraturrecensioner måste ibland tillåta sig att bryta mot normer och tangera gränser.
Kände du några tveksamheter inför att publicera texten?
– Det är klart vi förstod att texten skulle väcka känslor och vara kontroversiell men då måste man som redaktör ta ett djupt andetag... för vi måste låta våra skribenter ha en frihet. Om vi inte vill låta Linda Skugge odla sin stilistik, så kan vi inte ha henne som skribent.
Kristina Sandberg och förlaget Norstedts har tackat nej till intervju med Kulturnyheterna.