Förutom Gunilla Kindstrand får ordförande Lars Trägårdh, professor i historia, ytterligare tre ledamöter till hjälp: Marlen Eskander, verksamhetsledare vid Läsfrämjarinstitutet, PJ Anders Linder, chefredaktör för Axess och Peter Luthersson, docent i litteraturvetenskap.

Kommittén ska både bestämma vilka kulturområden som ska ingå i en kanon och utse de experter som sedan ska välja specifika verk. Även allmänheten ska få komma med förslag.

Ordförande Lars Trägårdh har tidigare sagt att han tänker argumentera för en bred förståelse av vad som kan vara kultur. Under en presskonferens före jul förklarade han också att Sverige ”tenderat att förneka existensen av en svensk kultur”.

– Vi har varit väldigt förtjusta både i det moderna och det kosmopolitiska. Mycket av det har varit positivt men det har också skapat en blind fläck, sade han då.

”Frågan ställs inifrån”

Gunilla Kindstrand gillar att själva processen ska vara öppen.

”Det har länge funnits en besatthet av omvärldens bilder av Sverige och den svenska kulturen. Nu ställs frågan inifrån i stället och det är på tiden. Det ger möjligheter till ett levande och viktigt samtal om hur konst och kultur samspelar med oss”, skriver hon i en kommentar.

Vilka kriterier som ska avgöra om ett kulturverk är svenskt eller inte blir nu upp till kommitténs ledamöter att avgöra.

– Det kommer såklart också att bli ett samspel mellan kommittén och expertgrupperna. Även framtagandet är en del av processen och är minst lika viktigt som den slutgiltiga produkten, säger kulturminister Parisa Liljestrand (M).

”Inpyrt med makt”

Medan Lars Trägårdh beskrivit en svensk kulturkanon som ”en bas för inkludering” har kritiker som Mats Malm, Svenska Akademiens ständige sekreterare i stället talat om ”ett begrepp som är inpyrt med makt och maktutövning”.

”Det handlar snarare om möjligheter, om inkludering och om bildning i begreppets finaste bemärkelse. Ett viktigt syfte med arbetet är ju att göra svensk kultur tillgänglig för fler”, skriver Gunilla Kindstrand.