– Det intressanta i mötet mellan konst och vetenskap är att de två olika disciplinerna faktiskt är ganska lika, säger Richard Julin, till Kulturnyheterna.
När konsthallen öppnar på Stockholms universitet ansluter den sig till en växande rörelse: mötet mellan konst och vetenskap. Det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN erbjuder numera ett konstprogram och flera samtida konstnärer är intresserade av forskning och naturvetenskap, till exempel DNA-konstnären Heather Dewey Hagborg och multimediakonstnären Julius von Bismarck.
– Det är tydligt att många samtidskonstnärer arbetar på liknande sätt som forskare, säger Richard Julin.
– Som att ta sig an det okända, och att arbeta undersökande på ett organiskt sätt, utan att veta exakt vad man är ute efter, utvecklar intendenten Therese Kellner.
Utbyte – men på konstens villkor
Att placera en konsthall på ett universitet är att placera konsten i centrum av kunskapsbildningen, påpekar Therese Kellner. Och i mötet mellan de olika världarna hoppas man att det kan ske intressanta utbyten av tankar och idéer.
Kan det inte finnas en risk för att konsten blir mer teoretisk eller akademisk när den allt mer förenas med vetenskap?
– Jo, absolut. Därför vill jag betona att på Accelerator sker mötet på konstens premisser.
– Vi sätter konsten i centrum, och låter den egentligen vara orörd. Sedan låter vi vetenskapen och forskarna komma och uppleva den. Vi hoppas att något från mötena och samtalen ska sippra ut i universitetsvärlden och kanske vidare ut i samhället, utvecklar Richard Julin.
Mystiska möten inviger konsthösten
Passande nog inleder konstnären Tino Sehgal hösten på Accelerator. Hans utställning This progress består just av möten mellan människor, men inte vilka möten som helst.
Besökaren leds genom lokalerna i det gamla Manne Siegbahnlaboratoriet (som tidigare varit fysiklaboratorium) av mystiska främlingar. Ledsagarna har olika ålder och bakgrund, och konstnären har handplockat dem lokalt för uppdraget – många av dem från universitetsvärlden. Verket får inte dokumenteras eller filmas, och besökare ska helst inte avslöja för mycket detaljer för medier.
– Det var ganska drabbande faktiskt. Det är en av de starkare konstupplevelser jag varit med om tidigare, säger Lennart Bergström, som precis kommit ut ur utställningen och ser omtumlad ut.
Tino Sehgals konst beskrivs som ”konstruerade situationer” eller ”immateriell konst”. Hur lättillgängligt eller inbjudande är det, utanför konstkretsar?
– Det låter svårare än det är. Ett dilemma är ju att konst inte är till för att kläs i ord utan för att upplevas. Vi hoppas att så många som möjligt vill komma hit, det är gratis och vi välkomnar alla, säger Richard Julin.