Lars Olof Loeld använde sig av geometriska grundformer: linjen, punkten, triangeln, kuben; i abstrakt måleri, skulptur, objekt och böcker. Han kallades för mystikern i Strängnäs, och vissa former kan tydas som meddelanden hämtade ur talmystik eller alkemiska formler: den nedåtgående triangeln som står för vatten och den uppåtvända för eld.

Lars Olof Loeld föddes 1930 nära Svartån i Närke och studerade grafik och bokhantverk innan han började med måleri på Konstakademien i Stockholm. Loeld ställde ut bland annat på Moderna museet, Thielska galleriet, Waldemarsudde och Lunds konsthall, samt i Paris, Kiel och Venedig.

Orden är lika viktiga som bilderna i arbetet. Ett lågmält utforskande som inte söker strålkastarljuset, men som ändå lockade konstkritiker att vallfärda till Strängnäs för att samtala med Loeld om hans symbolvärld. Han gjorde ett 30-tal så kallade konstnärsböcker – unika konstobjekt i sig själv. Men några har reproducerats, exempelvis boken Dagg och evighet (2011) bestående av haiku-liknande strofer, aforismer, anteckningar och bilder från ateljén i Strängnäs, som framstår som en sekulär kultplats där objekten prövas och ordnas för att finna det exakta uttrycket. På luftiga sidor med sirliga versaler skriver Loeld:

BILD ÄR

SAMLAD TID

PLAN YTA

OCH FÖRVÄNTAN

För Dagens Nyheters konstkritiker Ingela Lind berättade Loeld 1990 att hans konst görs av tankar: att han avbildar symboler som kommer ur tanken. Fascinationen för språkliga kopplingar som ibland drar åt det ljudhärmande eller ordvitsar gör hans konst ”både ren och tokig” skriver Lind, när hon besöker Roggeborgen från 1600-talet, där Loeld iscensatt en totalinstallation av fyrtio års samlat arbete: meditativa målningar, montrar med kuriosa, uppfinningar såsom en trämaskin kallad ”soldrivare”, konstruerad för att hjälpa solen att gå upp och ned, i samarbete med många timglas.

Lars Olof Loeld blev 93 år.