Det måste finnas en lösning på mysteriet! Om vi bara lyckas öppna kroppen på rätt sätt, mäta kroppsdelarna och analysera hur de hänger ihop, borde det gå att förstå både oss själva och hela kosmos.

I tv-deckare är det inte sällan rättsläkaren som hittar svaret på mordgåtan. Den egentliga anledningen till att det gick som det gick. Det är en viktig hjälteroll – någon som tar itu med liket för att ta reda på sanningen och återupprätta ett moraliskt universum.

Men när vetenskapsmän dissekerade människor på de första anatomiska teatrarna var det inte sällan just brottslingar som skars upp. Och den betalande publiken äcklades och jublade.

I den här utställningen har flera av konstnärerna inspirerats av den anatomiska teatern på Gustavianum i Uppsala, som är en plats där vetenskap, konst och filosofi sammanstrålar. Den röda tråden i utställningen Corpus Cosmos är instrument. Instrument som gör oss till skickliga läkare och hantverkare, och sådana instrument som det går att skapa bild och musik med. Camila Sposati drar paralleller mellan snitt i jordskorpan och snitt i människokroppen och hittar både ljud och eld därinne.

Men det viktigaste instrumentet bär vi med oss, för kroppen är vårt redskap för att förstå världen. Både rent praktiskt, men också hur vi upplever världen med känslorna och hur vi ger uttryck för den i konst, poesi, musik och filosofi. Pia Sandström har använt en geofon, som man brukar mäta rörelser i jorden med, för att registrera sina egna hjärtslag. Hennes installation berättar om hur läskigt och meningsfullt det kan vara att röra sig mellan olika medvetandetillstånd.

För om vi ska leta reda på en förklaring till våra känslor, ska vi leta i buken eller hjärtat då? Var sitter egentligen jaget och vad är det som påverkar hur vi mår psykiskt? Vi kan göra väldigt precisa kirurgiska ingrepp för att människor ska bli friska, men det kan vara svårt att se kroppen som del av en större helhet.

Det här sättet att vända ut och in på kroppen är inget mindre än en protestaktion mot ytlighet. Ett drastiskt sätt att rikta uppmärksamheten mot livet och känslorna och tankarna. Även om vi inte hittar lösningar på mysterierna.